Mamma frågade mig imorse om jag ville följa med till Linköping för att hälsa på syrran idag. Ni som läst min blogg vet hur mycket jag älskar det. Men för mig var det ett självklart val, så jag svarade "nej, jag ska rida". Alltså? Men, jag har riktiga svårigheter att släppa allt här hemma för att åka någonstans i några dagar. Mest på grund av hästarna, även fast jag inte har något ansvar över dem, så känns det alltid lite segt att åka ifrån dem. Även fast det endast gäller 2-3 dagar. Nu är jag iaf igång med hästarna igen, fullt ut, efter den där avramlingen som Åskar bjöd på vilket gjorde att jag inte kunde sitta på hästryggen på ett tag. Var dock endast en vecka, men kändes som minst en månad, hehe. Drama-queen.

Mitt sociala liv börjar dock bli lite lidande på grund av hästarna, haha, och detta ger mig lite ångest. Du får ofta göra ett val när du inte bor så centralt, där det går en buss om dagen från ditt hus och när det tar 1,5 timme att gå till tågstationen. 1h restid, fram och tillbaka, för att ta dig till och från stan. Då hinner du ofta endast en sak, kompisar eller hästar. Jag vill ha den där balansen igen som jag lyckades så bra med ett tag. Jag saknar det. Jag behöver det. I need my friendos, haha, depp-fredag.