Jag har alltid varit väldigt självständig. Därför börjar det klia lite extra i kroppen nu när jag har möjlighet att verkligen vara självständig och prova på vuxenlivet. Att vara beroende av andra är inte riktigt min grej då jag gillar det där egna ansvaret och att klara mig själv. Jag har länge varit lyckligt lottad som har haft möjlighet att rida andras hästar. Att slippa de där extra kostnaderna och när det kommer till kritan, de svåra besluten som måste tas ibland. Detta har fungerat för mig sen jag var 9 år och jag har aldrig varit lyckligare över den tiden. Men på senare tid finns det där suget att verkligen vara till hundra procent självständig, ha fulla ansvaret och ta kontrollen. Kontrollfreak som jag är.

Abstinensen efter att ta fulla ansvaret över ett djur, ha en egen lägenhet och att ha det där grymma jobbet, ett företag som jag har full kontroll över. Jag inser att jag har det väldigt bra som bor gratis hos mina föräldrar, rider helt otroliga hästar och har kontakt med så otroligt duktiga och ambitiösa hästmänniskor. Samtidigt som jag har ett jobb som jag älskar. Men på samma gång är det svårt att inte ha fullt ansvar över någonting alls, annat än sig själv, när du alltid har varit väldigt självständig. Jag är i stort behov av mitt egna uttrymme som ingen annan kan bestämma över. Vad som helst, som endast jag har ansvar över. Det enda som jag har ansvar över idag är som sagt mig själv, mina handlingar och mitt liv. Det räcker väl det kan man tycka, men det har ju alltid varit så. Jag har alltid varit den som ansvarat över hur mitt liv ska se ut. Jag vill inte längre vara beroende av andra, samtidigt som även det kan vara viktigt ibland, att tillåta sig att falla tillbaka på de i din närhet. Nu suktar jag efter en egen lägenhet, mitt företag och en egen häst. Ett liv som jag har skapat till mig själv och som jag stolt kan presentera som MITT liv.