Mysfaktorn är inte direkt lika hög när regnet smattrar mot rutan och jag inte har något annat internet än mobilens på grund av att det är strömavbrott. Haha... Jag njuter verkligen av regnet då det inte har blivit många såna här kvällar den här sommaren, jag klagar inte, men att inte kunna se på film eller dylikt drar ner på det gosiga. Anyways. Jag uppgraderade headern till något lite snyggare och mycket bättre (bilden ovan) och imorgon, då det kommer regna hela dagen, har jag planerat att endast sitta under tak, i mitt rum, och ändra på alla dessa saker som bör uppgraderas på bloggen. Sedan ska jag även ringa några vuxna samtal och leka vuxen. Det känns som en riktigt bra måndag, to be honest.

Något som bara känns så fruktansvärt fel och läskigt är att många går tillbaka till skolan imorgon. För det första, hur fort gick inte sommaren? För det andra, vad i helvete. Och för det tredje, alltså vad fan? Jag är fortfarande helt out of my mind att jag är klar. Finito. Det är skönt, men läskigt. Jag är väldigt tacksam att jag slipper den där skolångesten som säkert väldigt många ungdomar lider av för tillfället. Men damn boys and girls, ni som börjar första året på gymnasiet listen up. Gymnasiet är en tid i era liv där ni ska ha kul och ta in allting runtomkring er. Det är som en prövning inför vuxenlivet. Ni kommer träffa många nya, helt underbara, människor, som ni kanske kommer ha kvar i era liv föralltid. Hur spänd och nervös du än är över att träffa alla dessa nya människor som kommer vara din klass i 3 år så ska du våga vara dig själv. Du har tre helt underbara år framför dig, där du kommer utvecklas något enormt som person. 

Till alla er som går in på ert sista år. Det sista året i gymnasiet var den bästa tiden i mitt liv. Jag gick runt helt lyrisk i skolkorridorerna för jag visste att jag hade gått 11 år i skolan, en hel livsstid kan man säga, och nu entrade mitt sista år. NJUT. Och under vårterminen är det helt okej att vara lite nuts. Under studentveckan bör ni vara helt out of control, om ni inte är det får ni inte längre läsa min blogg. Anyways, studenten var och kommer förmodligen vara den bästa dagen i hela mitt liv ända tills jag föder en unge eller något liknande. Kalla mig känslokall, men jag har faktiskt svårt att tro att mitt barns födelse kommer ge mig lika mycket glädje och livsgnista som när jag stod där och viftade med mitt plakat med en tår längs min kind. Detta bevisar mycket, att jag nästintill började gråta av glädje, för om det är något jag inte vet hur man gör så är det att gråta.