ÄNTLIGEN är den uppe! Det är lite saker jag skulle vilja få ut angående träningen, mest för att jag vill ha det i arkivet då det är roligt att kolla tillbaka för att se utvecklingen.

 

I filmen kan ni se några gånger då han drar sig utåt i galoppen, om det hade varit för något år sedan hade han aldrig någonsin kunna ta ett enda litet galoppsprång på volten utan att sticka iväg i 140 och skena omkring i hela paddocken. För några år sedan stack han när han skulle trava på volten, trava. Nu sticker han någon enstaka gång i galoppen och då kan man, 99 ggr av fallen, hindra honom från att slita sig, han stannar upp när han märker att det tar stopp. Det känns väldigt skönt, vi har jobbat så samspelt så han väljer istället att stanna nära. Dels för att jag aldrig blir girig och tar det lilla jag får, då ökar hans självförtroende, han tycker att det är roligt och han vet att han kommer få massa beröm och pussar när han har gjort rätt. Då försöker han alltid och försöker inte komma undan som han tidigare har gjort.

 

Traven på volten är helt avklarad, från att inte kunna trava på volten utan att vilja sticka i full kareta därifrån, till att nu ta några galoppsteg. Man får som sagt inte bli girig. När vi började känna på galoppen var jag jättenöjd över endast 2 galoppsteg, nu brukar det bli ett halvt varv. Snart kommer han kunna galoppera längre. Det går framåt, men man får aldrig bli girig. Ta det lilla du får och var nöjd, pussa på hästens mule och säg att den är jätteduktig. Öka både hästens och ditt självförtroende, gör det till något roligt, se utvecklingen och ta små kliv framåt som efter något år kommer vara de stora kliven, de som gör skillnad. Det är de små kliven som kommer vara det som gör att hästen går från att skena iväg när den ska trava på volten till att galoppera flera varv och kunna göra varvbyten i galopp. Vi är så nära.