Jag älskar...

Publicerad 2013-12-17 18:29:24 i Texter 1 kommentar
...de dagar då du ler mot världen. Ler mot allt du möter på din väg, ler när du går för dig själv, ler när du sitter på en stol på lektionen i skolan. Du ler åt allt det vackra, du ler mot månen som lyser upp allt liv. Ljuset gör även de allra mörkaste delarna av världen ljusare. Du ler mot ljuset som lyser upp mörkret.

Du bubblar upp i en oförstående glädje, en glädje som du inte vet var den kommer ifrån. Du känner den inombords och du måste få ut den. Men du vet inte hur. Därför bubblar hela du upp, som om du hade haft kolsyra i din kropp som bubblar upp allt mer när du dansar omkring där ingen ser. Som när du skakar en loka flaska och öppnar korken och det exploderar. Om du dansar mer kommer du att explodera. Du ler medan du dansar och du vet inte när du kommer explodera. Men du vet att du måste göra det, för glädjen inuti din kropp får inte längre plats där inne. Du kommer explodera, du vill explodera. 

Du ler mot även de mörkaste saker, för du ser ljuset som ingen annan ser. Du ler mot de du möter på din väg, du ler mot allt det vackra du ännu inte har fått se, du ler mot framtiden och du ler mot allt du ännu inte har möt. De saker som du ännu inte har möt, kan vara de vackraste du någonsin kommer få se. Du ler mot det du någon gång kommer få möta på din väg, det okända, men det som gör ditt leende starkare. Dessa dagar är högre upp än dagen då mörkret håller om dig. Dagen då man ser ljuset, även i den mörkaste delen av staden, är en dag att uppskatta, och den dagen är idag.


Postat av: Klara Strömqvist

Åh har du skrivit det här? Jag blev jätte glad när jag läste det här, vad duktig du är och vad inspirerande!

2013-12-17 @ 20:17:23 / http://klaralovisastromqvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: