Något som gör mig innerligt frustrerad och arg, till mesta del irriterad, är människor med dåligt självförtroende, haha, bra mening. Detta låter ju hemskt av mig, men det är innerligt uttjatande när människor inte inser hur bra de är. Det gör att jag vill skrika rätt ut och skaka om personen i fråga. Jag har alltid levt med ett väldigt bra självförtroende, dock en mycket svindlande självkänsla, och på grund av den här självkänslan började jag plåga mig själv genom att äta mat, i mängder. Tillslut kom jag till en punkt då jag såg hur mycket jag hade svällt upp, min rumpa var nästintill lika stor som pilatesbollen nere i källaren och min mage hade blåst upp lika mycket som Åskars mage sväller upp så fort han fick syn på det gröna gräset på andra sidan hagen. Jag har alltid varit den minsta i klassen och den minsta i gruppen av människor, jag har även alltid varit den som får krypa in i det där lilla hålet då jag var den enda som fick plats eller den som alla ville slänga omkring med och bära runt på. Jag älskade det, det gjorde att min dåliga självkänsla inte gjorde något. För det var min grej. Jag var den smala och nätta tjejen som tycktes vara perfekt, då de inte såg vad som hände på insidan.

Att då bli större och inte längre vara den jag hade varit under hela min uppväxt, fasaden som döljde en dålig självkänsla, var jobbigt för mig. Men ändå hade jag inte dåligt självförtroende, jag såg hur stor min rumpa hade blivit, jag såg hur mina lår nästan knöt en knut runt sig själv, och jag tänkte, jorå, jag ser fan inte så pjåkig ut. Jag gick igenom många misslyckanden då jag försökte komma tillbaka till den kropp jag hade förut, men insåg snabbt att jag inte brydde mig, jag gillade den kropp jag hade fått, lika mycket som den kropp jag hade förut. Därför blev det svårt för mig att ändra på den, då jag helt enkelt inte ville ändra på den tillräckligt mycket. Men nu, när jag har fått bättre självkänsla, älskar både min kropp och den jag är som person, motionerar jag och äter bra bara för att jag tycker att det är roligt och för att jag älskar mig själv och vill ta hand om min kropp. Detta har således gjort att jag har minskat i klädstorlek och är på väg tillbaka, jag mår bra och det är det enda som betyder någonting. Jag har länge dragit mig från att ställa mig på vågen då jag var rädd att det skulle ge mig en fet smäll på käften, att det skulle få mig att må dåligt över mig själv. När jag var som störst vägde jag 58 kilo och när jag hade den "perfekta kroppen", som om det ens existerar, vägde jag 50-52 kilo till min korta lilla kropp. Nu väger jag 64 kilo, minst 10 cm mindre i omkrets om man jämför med då jag var som störst, 6 kilo tyngre i muskelmassa. Jag trodde att detta skulle göra ont att se. Men jag känner mig jäkligt stark. Jag har aldrig varit så tung och att veta att det är muskler gör att jag känner mig som Pippi Långstrump. Det är endast siffror, siffror som har makten över hela ditt liv. Muskler väger mer än fett. Punkt. Vill du vara stark? Då är höga siffror på vågen bra. 

Därför gör det ont i mig och gör mig så irriterad när människor säger saker som "jag är 166 cm lång och väger 55 kilo, är jag överviktig? Hur gör jag för att få ett thigh gap? Hur ska jag göra för att gå ner i vikt? Vill verkligen gå ner i vikt, snälla hjälp mig!". För det första. Nej. Du är vacker som du är, du är absolut inte överviktig och om ditt stora mål i livet är att få ett thigh gap ser du inte dig själv som den smarta och intelligenta människa du är. En människa som kan åstadkomma så mycket mer än det där mellanrummet mellan sina ben. 

Endomondo

Detta är konstigt nog den appen som jag har använt mest och använder mest. Jag skulle kunna säga att jag använder den här 99 procent av gångerna. Det beror nog framförallt på att jag är väldigt bekant med appen då det var den första jag laddade ner för att mäta ut rundor på kartan och läsa av sträcka, fart, tid osv. I början laddade jag framförallt ner den då man kan välja mellan alla dess slag av träningsformer, inklusive ridning. I början användes den mest till ridturerna ute i skogen för det var sååå kul att kolla på appen efter en ridtur på Åskar och läsa av max farten som ofta var över 40 km/h.

Appen är iaf, enligt mig, värd att ladda ner. Den ritar ut din rutt på en karta, du kan se din tid, max fart, brända kalorier, din genomsnittliga fart, distance osv. Testa den! Kanske är det något du fastnar för eller så passar någon här nedanför dig bättre.

 

RunKeeper
Det här är väl appen som alla skulle säga är den obligatoriska "löpnings-appen". Jag måste verkligen använda denna mer. Den är väl rätt lik endomondo. RunKeeper mäter ut din rutt, räknar kalorier, tid, fart och du kan även välja olika sporter utöver löpningen. Det som gör den här appen snäppet bättre än endomondo är att det är lättare att sätta upp mål. Den visar hur många gånger i veckan du har sprungit, räknar ihop den totala sträckan du har sprungit under veckan och mycket mer. Det är därför väldigt lätt att se dig själv utvecklas med hjälp av den här appen.

 

Pumatrac
Jag har testkört den här appen en gång, men fastnade inte för den, vilket gav mig lite av en chock då jag har hört så mycket gott om den. Ida Warg snackade om alla dess bra finesser så jag tänkte, japp, detta är appen för mig. Men i så fall känner jag mig nog mer hemma med RunKeeper. Jag ska dock inte vara alltför nedlåtande då pumatrac är en bra app. Det som gör den här unik och riktigt bra är att den ger dig en syn i vilka olika förhållanden du presteras bäst. Presterar du bäst när du springer till rockmusik? Presterar du bäst när solen lyser eller när det är molnigt? Är fredagar eller måndagar den dag som är DIN dag, då DU springer fortare och är mer uthållig. Sedan mäter den även tid, fart, sträcka, kalorier osv. 


Nike Training
Den här har jag faktiskt inte testat, hehe. Jag har hört mycket om den, så jag vill ändå ha med den här. Laddade ner den nyss för att testa den så snart som möjligt! Exciting. Kort och gott. Nike Training är en app som är lite av en personlig tränare. Det finns över 100 olika helkropps övningar som hjälper dig genom ditt träningspass. Bra app om du vill träna hemma i vardagsrummet! 

 

Körde nyss ett cardiopass, med lite styrka, heeeelt sluuuut. Det som är annorlunda från förut när jag tränade var att jag snarare led igenom passen, när det brände ville jag bara hugga av mig benen, men nu älskar jag när det bränner och jag njuter verkligen igenom passet. När jag var som tröttast och kröp upp från golvet och skakade så mycket så att hela vardagsrummet skakade, vi har ett väldigt gammalt hus, haha, kände jag bara "jag kan fortfarande ställa mig upp, vi kör tills jag inte kan röra en muskel!". Jag tycker att jag lyckades rätt bra med det, haha.

 

Jag är riktigt nöjd med dagens träning helt enkelt, svetten rann, det brände rejält i kroppen och jag kämpade mig igenom det, samtidigt som jag njöt. Nu ska jag hoppa in i duschen och smörja in mig i lite väldoftande lotions, känns som en skön idé när jag sitter här i soffan och har ryggsvett som sakta glider ner mot rövspringan.

 

Jag måste berätta om något hemskt jag upplevde förrförra veckan. Haha. På onsdagen gymmade jag, trimmade armar och axlar, och dagen efter vaknade jag med träningsvärk. Värken blev bara värre och på lördagen var jag hemma hela dagen och hade sån sjuk träningsvärk i armarna så att jag började känna mig sjuk. Det dunkade i hela min kropp och mina armar var helt utom all kontroll. Kunde omöjligt röra på dem. Nej, jag var inte sjuk. Det var träningsvärk, det var vad det var. Felet var att jag inte kunde räta ut armarna. Det satt i armvecken. På söndagen var första gången då jag vågade tvinga ut mina armar så att de blev raka. Jag hade såklart gjort det innan, men då med en smärta som gjorde att tårarna rann och då valde jag att återgå till böjda armar. På söndagskvällen låg jag iaf med raka armar under natten, det gjorde ont, men jag somnade tillslut med rakar armar och vaknade upp dagen efter med en mild träningsvärk. En sån där träningsvärk som är SKÖN. Ingen bultande smärta som gjorde att jag fick ont i huvudet och som bultade ut i hela kroppen. Jag tror att jag överansträngde mig. Hoppade upp för fort i vikterna. 

Det jag vill säga till er kids. Ta det lugnt. Stressa inte. Överansträng dig inte. Det var några av de värsta dagarna i hela mitt liv, låt mig överdriva lite bara, om man endast tänker på fysisk smärta. Jag tog nästintill fram sågen för att kapa armarna.

 

Måndagen den 13 januari 2014, det brukar kännas konstigt och ovant att skriva det nya årtalet, men jag har väntat på det här året ända sedan 2011 så jag är väl förberedd, började jag träna seriöst för att se resultat. Det är alltså en vecka sedan idag. Innan har jag tränat för att det är kul, då har jag inte tänkt på kosten något. Det är rätt fint att kunna äta vad som helst och unna sig, men visst är det även rätt fint att se resultat och forma sin egen kropp? Mitt mål är att se tydliga resultat till min 19 års dag, gaaaaammal. Om jag håller i det kommer jag kunna se riktigt grymma resultat tills dess då min kropp är väldigt lätt att forma. Jag fick bort mina ridbyxlår på en vecka exempelvis, vilket är rätt sjukt då mina ridbyxlår var gigantiska och nästan knöt en knut runt min ben. Ridning ger snygga ben, men allt fett tycks flyttas upp precis nedanför underlivet. Haha! 

Jag känner mig iaf taggad på detta! Nu ska jag få resultat!

13 januari 2014 → mål → 17 april 2014 

HEJ! Jag är så taggad på den här dagen nu. Om ni har ett hål i skolschemat, G Y M M A. Det är så bra och man får sådan energi till återstående lektioner. Jag har två långa lektioner kvar, men känner mig mycket mer pepp nu än tidigare. 

Sedan fick jag veta att jag inte har någon spanska imorgon och är därför ledig, låt mig jubla och buga för livet som strikes again ♥

1. Det är ofta man avstår från att springa då man tycker att det är jobbigt och påfrestande. Detta hindrar ofta många från att ge sig ut på en springrunda, de ser löpningen som att "om jag är ute och springer, då måste jag springa, annars är det ju ingen löpning, utan istället en promenad". Det är helt tillåtet att springa i kanske 5 minuter och sedan gå tills pulsen är nere igen. Du behöver inte springa konstant, spring tills du känner att "nej, nu orkar jag inte mer, nu tänker jag gå en bit". FINE, gör det då! Det är helt okej. Bättre att ge sig ut på en löprunda och gå halva vägen än att sitta inne. Det kommer, med lite träning kommer du snart kunna springa milen utan avbrott.

2. För mig kan det kännas jobbigt den första springsträckan, innan man har kommit in i andra andningen och är uppvärmd. Men ge inte upp där i början när det känns jobbigt, för det är då det är viktigast att du pressar dig till just andra andningen och tills du har blivit uppvärmd i kroppen. När detta stadie är avklarat kommer du kunna rulla på utan att bli speciellt utmattad. Du andas inte lika tungt som i början och det rullar på utan att du håller på att svimma av eller låter som en galen oxe.

3. Ett jätte bra tips är, LYSSNA PÅ PODCASTS. Förut lyssnade jag på musik, men har nu ändrat det till podcast. Detta på grund av att det oftast är hjärnan som säger åt dig att du inte orkar något mer. Det är inte din kropp eller dina ben som ger upp, utan det är du och din jävla hjärna som tror att du inte orkar något mer. Därför aktiverar du hjärnan med en podcast, där du lyssnar på när andra pratar och kan tänka på vad de säger och meningen med orden. Då glömmer jag bort att jag springer och det blir riktigt roligt!

4. När jag springer tänker jag ofta, "jag ska springa till den där lyktstolpen och sedan får jag vila", men när jag är vid lyktstolpen tänker jag "nej, jag orkar lite till". Det håller på så i princip hela löprundan och detta gör att jag alltid pressar mig lite till. Detta fungerar jätte bra för mig och gör att du kämpar, du ser målet framför dig och du gör ditt yttersta för att nå det.

5. Jag varierar ofta tempot när jag springer. I början har jag ALLTID ett lågt tempo för att värma upp. Sedan trappas det upp, tills man kan leka lite med tempot. Lite intervaller helt enkelt, tycker att det är jätte roligt. Ta en sträcka där du springer på bra, du har ett bra och raskt tempo, detta hålls i ett tag. Efter detta är du säkert rätt trött, men du behöver inte sakta av till gåfart. Då joggar jag ofta på i väldigt sakta tempo, då går min puls ner och jag är helt återställd på mindre än en minut. Sedan kan du öka igen. När man känner sig trött och vill gå lägger du dig i vilotempo istället, du joggar alltså fortfarande. När du kommer i det där läget där du joggar sådär sakta är det precis som att du hade gått. Pulsen går ner och du känner dig verkligen utvilad efter fartökningen tidigare. Om du ligger i det här "vilotempot" hela tiden kan du springa hur långt som helst, i promise.

Jag avslutar alltid med att springa så fort jag kan sista biten och sedan lägger jag mig ner helt lelös nere i källaren när jag är hemma...haha! Så jävla skönt!

Måste även klargöra att detta är utifrån mig och min kropp. Jag har aldrig haft speciellt svårt för att springa. Redan från den första springturen jag tog sprang jag utan avbrott. Kanske för att jag lever ett väldigt aktivt liv förövrigt. Jag har aldrig haft dålig kondition och inte kunnat springa en längre sträcka. För det jag pratar om i fjärde steget är inte alls säkert att det gäller alla, det där vilotempot gäller säkert inte för alla. Det beror helt på egna förutsättningar, kom ihåg det, alla är inte likadana. Ni tar det såklart lugnare om ni inte har sprungit så mycket. Ta inte ut er för mycket, ligg i ett bra tempo där ni utmanar er själva men inte skadar er! 

Det är så skönt att få sätta sig ner och äta framför ett lost avsnitt och dega lite under en filt när man har gjort sig förtjänt av det! Är så nöjd över springrundan. Är trött och degig idag, så det piggade verkligen upp mig. Jag har lärt känna mig själv i löpningen och vet hur mycket jag kan pressa mig själv utan att svimma, vilket jag har gjort några gånger förrut. Sprang konstant hela milen och tog den på mindre än 45-40 min, inte helt säker, är inte det ändå rätt bra? Jag tyckte att jag sprang sakta, det är långt ifrån min bästa gång, men jag känner mig väldigt nöjd över tiden.

Nu är jag iaf förtjänt att slöa resten av kvällen. Jag ska titta klart på lost avsnittet och ligga kvar här under filten ett tag, sedan ska jag ta hand om mig själv med en liten spakväll! Hur mysigt? Jag ska skriva ett litet inlägg också som kommer upp imorgon, lite tips om löpning! Känner mig rätt pro på det nu, haha ;)

Jag älskar utmaningarna som Ida Warg har på sin blogg varje vecka. Jag längtar tills det blir måndag bara för att jag vill veta vad som blir nästa utmaning, haha! När det kommer till utmaningar blir man ju endast mer motiverad till att ge sitt yttersta under veckan, bra motivation till att göra bättre ifrån sig jämfört med föregående vecka. Jag känner mig taggad, var med ni också på Idas utmaning som hon har på sin blogg den här veckan. Klicka HÄR.

Spring 22 km innan veckans slut och för den vana löparen springer du 44 km, nu kör vi!

När jag skrev om Alexandra Bring skrev jag att jag skulle lägga upp mina mål, kortsiktiga och långsiktiga, där jag berättar vart jag vill komma med träningen. Skrev även att jag blev så inspirerad av henne så jag vill satsa, sätta upp mål och verkligen utvecklas i min träning. Som jag skrev, jag har alltid tränat och gillat det, men aldrig haft några mål eller velat komma någonstans med träningen. Nu känner jag för att satsa, tänk vad kul det är att kämpa för något och kunna se sig själv utvecklas? Blicka tillbaka om ett år och se hur långt man har kommit. Detta är vad jag har kommit fram till att jag vill uppnå:

 

 

HerreGUD vad jag inte har skött mig de senaste dagarna. Både med träningen och maten. Jag börjar känna av det nu, uppblåst och trött. Det är när jag blir stressad över saker som jag får bakslag. Men det är då jag behöver träningen som mest. Har även märkt av det på min sömnrytm. Har så svårt att somna på kvällarna nuförtiden, även fast jag känner mig trött. Stressen har även börjat ge mig mardrömmar. Därför behöver jag träningen för att kunna koppla av och slippa tänka på det som stressar upp mig så mycket. Bli mer avkopplad helt enkelt. Dags att ta tag i mig själv igen och träna lika hårt som förut när jag inte kunde ta mg fram pga träningsverken, älskar ju det! 

Efter gårdagens pilatespass låg jag orörlig resten av kvällen. Haha. Alltså det var så obehagligt för jag var verkligen helt förstörd! Tränade i 1h och 16 minuter, kämpade igenom det då det var en av de dagar jag är lite extra klen och inte riktigt orkar. Vissa dagar är jobbigare än andra och det här var verkligen en sån dag. Men jag kämpade mig igenom ett pass med hela kroppen i fokus. När jag var klar med min sista rörelse ramlade jag ihop och låg orörlig i minst 30 minuter, haha! Hela tiden tänkte jag gå ner för att dricka vatten, men jag var rädd att jag skulle ramla nerför hela trappen och dö. Darrade jätte mycket bara jag försökte lyfta lite på min arm. Tillslut gick jag nerför trappen, tror att det tog mig 1 timmer att få krafter till det. Sedan gick jag sakta till köket och drack vatten, men sedan orkade jag inte mer så la mig på det kalla köksgolvet istället...

Kunde inte använda armarna eller kroppen något mer den kvällen. Haha. Nu har jag en sådan enorm träningsvärk i hela kroppen. Att resa mig upp eller sätta mig gör jag med ett högt stönande. Men det är jätte skönt! Då vet jag att jag verkligen kämpade även fast jag egentligen inte orkade.