❤️

Publicerad 2014-08-27 13:58:00 i Hästarna 2 kommentarer

Ingen annan än jag.

Publicerad 2014-08-25 10:26:00 i Hästarna 0 kommentarer

 

press play

 

I denna stund har jag svårt att tro, eller tillåta mig att tro, att det finns någon som passar dig lika bra som jag passar dig. Någon som känner dig utan och innan. Någon som kan dansa med dig i total frihet och känna till varenda rörelse du gör. Hur din kropp formar sig efter mina steg, mina andetag.

 

Jag vill inte tillåta mig att tro att någon passar dig lika bra som jag passar dig. Att någon annan än jag ska vara den som får ta del av den glädje du utstrålar när du springer så fort benen bär dig. Den där glädjen som går som elektricitet genom din kropp, en våg av sprudlande glädje som passerar varenda nerv. Sekunden innan du har exploderat, slungat iväg dig själv upp i luften och dansat iväg med huvudet mellan benen, har jag redan satt mig djupt i sadeln för att följa varenda liten rörelse du gör. Varenda steg. Vi andas med samma organ, springer med samma ben. Lika väl som jag vet när min hand kommer öppna sig för att dra undan pannluggen som döljer dina uttrycksfulla ögon vet jag även när du kommer explodera.

 

Jag vet bättre än någon annan på denna jord att du inte gillar volter då det endast bygger upp en frustration inom dig. En frustration av att inte längre vara oövervinnerlig, inte kunna ge allt. Du får prestationsångest, något väldigt välbekant även för mig. Men jag vet även att du gör ditt bästa, för mig. Även om denna frustration inom dig ibland kokar över och ger ifrån sig ett jordskalv som du måste leva ut vet jag, sekunden innan dina känslor hamnar utanpå skinnet, synligt för åskådare, att jag nu måste tillåta mig att släppa kontrollen och låta dig föra mig i dina danssteg. 


Jag vill inte tillåta mig att tro att någon passar dig lika bra som jag passar dig på grund av att den enda gången jag kan dra av skynket som döljer mitt rätta jag är när jag är med dig. Med dig vet jag vem jag är. Med dig fattas ingenting. Därför vill jag inte dela min andra halva med någon som inte ler som störst när lyckan i din kropp utspelar sig i en symfoni av danssteg. Någon som ser din lycka och uppskattar den. För detta, när du är såhär lycklig, är när jag är som lyckligast. Jag vill aldrig sluta ögonen, för det enda jag vill är att se dig såhär. De där uttrycksfulla ögonen som lyser upp ännu starkare när jag snabbt backar undan för att du ska springa in mot mig, som jag lärde dig att du skulle göra. Jag lärde dig att leka med mig. Du visste hur man lekte, men du visste inte hur man lekte med någon, utan endast den självständiga lek du gärna gjorde när du slängde med kroppen för att bli av med den som så ivrigt ville leka tillsammans med dig. Jag lärde dig att släppa någon nära, så som du lärde mig samma sak. 

 

Med öronen spetsade framåt och med nyfikenhet i blicken galopperade du vid min sida. Samtidigt som dina känslor återigen hamnade utanför kroppen höll du fortfarande fokus på mig, du skakade på kroppen och vädrade bakhovarna i luften, men vände dig sedan snabbt i luften för att komma in till mig och bjuda upp mig till lek. Med den där blicken jag så ofta har sett och som alltid fyller mig med en så stark kärlek att det känns som att hjärtat snart brister då det är för litet för att klara av den enorma plats du tar. När andra kallar dig galen, kallar jag dig lycklig. Det är därför ingen passar dig lika bra som jag passar dig. För det är din galenskap som gör dig till perfektion, en varelse som gör att jorden börjar skaka när du landar efter skutten av glädje, som gör att löven dansar med i vindens andetag och som gör att skratten inte längre är dova.

 

Jag vill inte tillåta mig att tro att någon passar dig lika bra som jag passar dig. För ingen kommer någonsin lära sig det vi har lärt varandra. Ingen kommer ha sett dig när din energi var som ett elkraftverk som var på väg att explodera. När det där konstiga djuret på fyra hjul kom bakom dig och du inte kunde göra annat än följa dina instinkter och fly. Ingen annan än jag kommer vara den som har känt hur varenda muskel i din kropp spänt sig när du slänger dig i panik för att fly från faran som kommer bakifrån. Ingen annan än jag skrattar åt dina påhitt och ger dig en betryggande kram när du tror att någon osynlig varelse bakom dig kommer döda dig. Ingen annan än jag kommer älska dig bortom allt annat, allt mänskligt och allt som går att se med blotta ögat. Ingen annan än jag.

 


Det finaste på denna jord.

Publicerad 2014-08-25 08:41:00 i Hästarna 0 kommentarer
 
Igår lyssnade jag på låten The Fault in Our Stars, som Troye Sivan har gjort, på repeat, säkert 30 gånger. Det är konstigt att jag inte tröttnat på den, skulle kunna spela den 30 gånger till, minst. Hade en något sentimental söndag då jag låg i min säng, i min pyjamas, precis hela dagen. Det känns rätt bra att det är måndag och att jag blir motiverad av det. Min sentimentala söndag skapade dock ett långt och känslosamt inlägg om min kära Åskar och det kommer publiceras under dagen, tills dess får ni dessa filmer som får mig varm i själen. Vem är ens den där runda studsbollen på fyra hovar.

En av de bättre kvällarna.

Publicerad 2014-08-21 22:48:00 i Hästarna 0 kommentarer
 
Jag landade precis med rumpan hemma efter att ha spenderat 4 timmar i stallet, 3 av dessa timmar pratade jag med Madde (ägaren till Walle) för att catcha upp lite och höra om allt vi har missat i varandras liv sen sist vi sågs. Hon är en sån människa som jag skulle kunna prata med i flera timmar och det känns som 30 minuter. Tiden springer iväg och man har så svårt att slita sig för att göra det man egentligen är där för, att umgås med älskade Wallebus och Nässlis. Men såna personer är härliga att ha i sitt liv och ger sån enorm energiboost. 

Walle var hur trevlig som helst att sitta på och jag log precis hela tiden jag satt på hans rygg. Jag red barbacka, i mjukisbyxor och med endast strumpor på fötterna, frihetskänslan där är massiv, och jag kände mig bara så innerligt lycklig. Han börjar med att vara så övertaggad och glad över att få komma ut i skogen så han vet inte ens vad skritt är. Öronen spetsade rakt fram och svansen rakt upp i luften. Under hela ridturen. Jordklotets positivaste och gladaste häst. Åh, han gör mig så lycklig ♥
 
universums mest smickrande bilder 
 
Redan när jag kom ner till hagen för att ta in hästarna kände jag Walles härliga energi stråla rakt in i själen på mig. När jag tar på honom grimman biter han tag i den och han vill gärna leda sig själv genom att ta tag i grimskaftet. Sedan när jag ska pussa honom på mulen för han upp överläppen varenda gång så att jag istället får en något slemmig puss på tänderna. "Aah, ska vi hångla?", lite så.

Nej hörrni, nu har jag fått ut all denna kärlek jag har för den här hästen och måste hoppa in i duschen för att sedan sova. Godnatt 

Ivriga hästar

Publicerad 2014-05-06 19:04:00 i Hästarna 1 kommentar

Jag skrev ett milslångt inlägg nyss, men det försvann. Det har hänt mig alltför ofta nu, haha...
 
Sitter iaf i stallet och lyssnar när hästarna tuggar i sig sitt hö, fixade även en gosig bädd åt dem innan jag tog in dem. Jo, som jag sa tidigare. Hoppas på andra gången gillt. Jag märkte när jag tog in hästarna hur Åskars och min relation har förbättrats genom arbetet vi gör från marken. Hästarna var jätte ivriga och glada över att få komma in i stallet. Mc Coy steppade på stället, eller snarare dansade jive, och visste inte alls vart han skulle ta vägen. Tillslut sticker 7 ton häst och det kan ju jag lätt ha kontroll på, haha... Så, jag går alltså med båda hästarna i varsin hand och Mc Coy blir så ivrig så att han drar iväg i galopp. Åskar blir självklart uppstressad och vill hänga med sin kompis, sin flock, men jag påminner honom om att jag finns här. När Åskar precis tar något galoppsteg viftar jag bara lite lätt med repet, bara för att påminna honom om att jag finns där, och han stannar upp direkt och hamnar i en sinnesstämning som är mycket lugnare. På mindre än en sekund. 

Om det hade varit för något år sedan hade han inte tvekat en sekund, inte ens om jag hade hängt efter och han hade dragit mig i leran, utan bara dragit iväg. Så, practice makes perfect.
 
Arbetet från marken är verkligen guld. Jobba mycket på övningar som får dig och hästen närmare varandra, lek lite, tillsammans. Guld.

Den perfekta Viktoria-hästen.

Publicerad 2014-05-06 14:25:00 i Hästarna 0 kommentarer
 
Vet ni vad? Jag har börjat kolla på hästannonser! Jag har till och med hittat hästen som får det att pirra i hela min kropp. Den som gör att jag omöjligt kan tänka på något annat än jag och han, tillsammans, i en galopp på skogsvägarna nära mitt hus. Det är en ganska maffig häst och ord som "het", "känslig", "mycket motor", "tuff" och "orädd" finns med i annonsen och det är väl lite det jag fastnade för ;) Efter att jag hade sett bilden på en häst som hade en så härlig uppsyn och verkligen strålade glädje till livet. Den perfekta Viktoria-hästen helt enkelt. Om jag hade haft ekonomi för tillfället hade jag slagit till på en gång, men då jag inte har jobbat något ännu så är jag osäker att pengarna jag har för tillfället kan gå till en häst. Jag har ännu inte stängt ner fliken på datorn där jag hittade hästen då jag inte riktigt är redo att släppa taget, haha... Åååh, hade det inte varit härligt att ha den perfekta hästen för just dig betandes på ängen nedanför ditt hus. Ska fortsätta drömma och ha den drömmen i sikte medan jag arbetar i sommar.

Livsnjutare

Publicerad 2014-04-20 20:29:00 i Hästarna 0 kommentarer

Den rätta hästen

Publicerad 2014-04-19 13:08:00 i Hästarna 0 kommentarer
 nyfikenheten - lekfullheten - utstrålningen - glädjen
 
Vet ni vad jag har gjort när jag har varit lite frånvarande? Jag har dels varit inne på hästnet en hel del ;) Det finns så många fina hästar, men det handlar väldigt mycket om känslan när du lägger ögonen på den rätta hästen. Det har varit svårt för mig att få just den där känslan, men när jag kollade runt på hästnet för någon dag sedan såg jag hästen som gav mig det där pirret i magen och det stora leendet på läpparna. Det var en rätt grön häst, mycket fullblod, 167 cm hög och med en blick som var lite valpig. Hästen påminde mycket om Linn Olssons Morris, är så kär i den hästen, men lite mer bäbis. Den här hästen är en häst med mycket energi, energi som kan bli för mycket energi, det är en häst som testar ryttaren mycket och behöver en fast hand. Genom att kolla på bilden till inlägget kunde jag se den där positiva utstrålningen, hur mycket den älskar livet. Den perfekta Viktoria-hästen. Jag fick lov att väcka mig själv från mina drömmar och inse att jag inte kan köpa en häst just nu. Tidigast i höst kan jag äntligen kunna ha den perfekta Viktoria-hästen i stallet bredvid mitt hus. Aaahh, känns lite som en dröm att detta faktiskt kan hända inom några månader.

09.30

Publicerad 2014-04-13 10:01:00 i Hästarna 1 kommentar



Gosig torr bädd

Publicerad 2014-04-08 18:02:48 i Hästarna 0 kommentarer
 
Hästarna fick komma in tidigt idag för att fly undan regnet som öste ner. Det finns alltid någon slags harmoni i att stå i stallet och höra regnet smattra mot taket samtidigt som du gör det så gosigt det bara går med massa härlig torr bädd i boxarna och massa mat. När hästarna väl var inne i sina gosiga boxar och tuggade i sig sitt hö satt jag mig ner och lyssnade på det där ljudet de gör när de äter, när du hör, mellan varenda tugga, hur nöjda de är. Jag satt där så länge så de blev helt chockerade när jag plötsligt ställde mig upp och började sjunga för de hade helt glömt bort att jag satt där, haha...

Vi är kompisar igen ♡

Publicerad 2014-04-01 18:36:00 i Hästarna 0 kommentarer
 

"Jag vill kunna kalla den MIN"

Publicerad 2014-03-27 10:42:00 i Hästarna 2 kommentarer
2014
 
Mitt inlägg "om jag hade köpt en egen häst idag" hade faktiskt en baktanke. Jag har haft funderingar på att köpa en egen häst, det ger mig den där lyckan, en lycka som är starkare än när jag såg ett grönt "godkänt" på dataskärmen när jag skrev kunskapsprovet för körkort och äntligen hade fått körkortet i handen. Den lyckan trodde jag inte var möjlig att slå, men så fort jag föreställer mig den där alldeles egna hästen, hästen du har fullt ansvar för, är jag nästintill redan där. Den är DIN, bara din. Tidiga morgnar, att avstå från den där kompiskvällen, eller festen i slutet av veckan, bara för att hänga i stallet med din bästa kompis får min mage att pirra till. 
 
Efter studenten kommer jag gå ut i arbetslivet, jag kommer ha en inkomst som förhoppningsvis är stabil nog för att ge en häst all den kärlek och vård den behöver. Det är dyra kostnader, men det går om man är villig att kämpa för det. Jag har inte fastställt något, men jag funderar på det. För den där tanken, att ha MIN alldeles egna häst i stallet bredvid, eller att sitta på balkongen en varm sommardag och se hur MIN häst går där på åkern och äter gräs och njuter av livet, gör att jag känner mig oövervinnlig och ger mig en så stor kärlek till livet.
 
Sedan jag var 9, då jag först började rida, har jag tagit hand om andras hästar. Jag har aldrig varit så tacksam som jag är för de som har gett mig den chansen. Men att ha gjort detta i 10 år nu, utan att ha fullt ansvar, att hela tiden kolla hur de har lagt upp schemat på hästen så att jag vet om jag ska ta en lugn tur i skogen eller ett hårdare pass på banan. Jag är tacksam, men det är dags att jag tar på mig fulla ansvaret.
 
Anirac's Calimero, Anirac's Björnbär, Primmi, Mc Coy, Björkhems Åskar, Nässla, Alfred, King, Ofeigur, detta är några av alla de hästar jag har tagit hand om, eller tar hand om nu, hästar som jag inte har fulla ansvaret för, hästar som inte är mina, men som jag älskar. Vissa så mycket så att det gör ont i själen när jag inte kan besluta om den får stanna eller gå vidare, lämna mig med ett hål i bröstet. Tänk att ha levt maktlös under 10 år och plötsligt återfå makten, inte ligga lelös på marken utan att kunna röra sig. Jag har gjort det i 10 år nu, därför vill jag ta på mig fulla ansvaret. Jag vill kunna kalla den MIN.

Om jag hade köpt en egen häst...

Publicerad 2014-03-27 09:06:11 i Hästarna 0 kommentarer
...idag, då hade det varit en häst med en stark personlighet. Det är nästan löjligt att jag har kriterier som jag vill uppfylla, men egentligen handlar det om den där första blicken, känslan. När du första gången kollar in i hästens ögon och du vet, det pirrar till lite extra i magen och du tänker direkt "det här är min häst". Nu har jag dock kriterier och dessa är bland annat att det ska vara en storhäst, den ska ha driv, vara ambitiös och inte säga nej till långa galopper ute på vägarna, men samtidigt alltid tacka ja till att hoppa hinder i paddocken och umgås, bara hästen och jag. Det ska vara en häst som är positiv till allt, livsglad och som gärna visar det med små glädjeskutt. Den lite svårare hästen som kräver arbete, kräver en fast hand och någon som kan visa rätt väg. Hästen som man tydligt ser har det i sig, den kan hoppa hus och har ett steg som syns tydligt när den sträcker ut i en flygande trav och en galopp där manen flyger i vinden när den busar i hagen med sina hästpolare. Men hästen är inte där ännu, den behöver vägledning och någon som kan kämpa tillsammans med den. Detta är hästen jag drömmer om, driv, kämparglöd, ambition och livsgnista.
 

It's going down, i'm yelling timber

Publicerad 2014-03-25 20:49:00 i Humor 2 kommentarer
 
 
Jag skrattar verkligen ihjäl mig åt min misär. Men visst är det inte bättre att skratta åt det? Det ser ju helt sjukt ut, haha... Detta är den första avramlingen, denna skrattade jag åt jättemycket när det väl hände då jag landar rätt ner i en vattenpöl, om det hade varit en film på den andra avramligen hade jag nog inte skrattat lika mycket, inte än, kanske när jag kan ta mig framåt utan kryckor, haha.
 
Jag skrattar åt min andra avramling också, jag skrattar åt faktumet att jag flög åt helvete och att det måste sett sjukt kul ut om man såg hur jag låg på marken och försökte, med all min kraft, kravla mig upp och haltande ta mig till staketet för att sätta mig och andas igenom smärtan. Jag skrattar åt att den här avramlingen ni nu får se inte är någonting jämfört med den andra. Nu har det ju hänt och jag kan inte göra något åt det, vad är då bäst att göra, skratta eller gråta? Jag väljer iaf att skratta och jag har skrattat så mycket så att tårarna började rinna.
 
 
 
Jag kan verkligen inte sluta skratta åt den här filmen, har spelat den säkert 100 ggr nu och det blir bara roligare varje gång, HAHA.

Harmoni i stallet

Publicerad 2014-03-17 16:51:00 i Hästarna 0 kommentarer
 
Sitter på stallgången och lyssnar när hästarna tuggar i sig höet, man nästan hör mellan varje tugga att de är sådär härligt nöjda med livet.
 
Walle fick gå uppför en backe i skritt några ggr idag, vilket han tyckte var lite småtråkigt, "ska vi springa snart eller?", hörde man honom säga efter endast en och en halv gång uppför. Han tyckte att det blev skitkul när vi sedan skulle trava uppför, började dansa och tyckte att livet leker ;)
 
Jag har setat här på stallgången ett tag så jag börjar bli lite kall i rumpan, haha, då är det alltså dags för mig att åka hemåt och sätta på mig träningskläderna! Det är inte bara hästarna som ska motioneras ;)

Konsten att ta selfies med hästen

Publicerad 2014-03-17 16:38:00 i Hästarna 0 kommentarer
 

En måndag i livet

Publicerad 2014-03-17 12:41:00 i Hästarna 0 kommentarer
 bästis ♥
 
Jag förstår inte hur ni fortfarande kikar in här när jag är så dålig på att uppdatera? Men jag känner mig glad och positiv nu så då gillar jag att snacka med er och sprida lite positiv energi! Det är så skönt att ha snälla lärare, att istället för att sluta 10 över 4 och komma hem närmare 5, sluta halv 2 och istället vara hemma närmare 3. Vi har två timmars hål innan sista lektionen och kunde då börja direkt för att sluta tidigare. Huuuur skönt?
 
När jag kommer hem ska jag direkt dra på mig ridbyxorna för att sedan åka iväg till Walle för att rida honom. Han har haft tappsko och jag har därför inte kunnat rida honom på ett tag, så jag är ruskigt taggad på att sitta på hans rygg igen. Bara att få gosa i stallgången och borsta på honom gör mig lyrisk. Åskar och Mc Coy har gått riktigt bra de senaste dagarna, så då får de en vilodag idag. Då passar jag på att rida Walle! Rätt bra dag, denna fina måndag.

A thousand silhouettes dancing on my chest

Publicerad 2014-03-06 11:29:00 i Hästarna 0 kommentarer
↑ jag har fixat HD! 
 
ÄNTLIGEN är den uppe! Det är lite saker jag skulle vilja få ut angående träningen, mest för att jag vill ha det i arkivet då det är roligt att kolla tillbaka för att se utvecklingen.
 
I filmen kan ni se några gånger då han drar sig utåt i galoppen, om det hade varit för något år sedan hade han aldrig någonsin kunna ta ett enda litet galoppsprång på volten utan att sticka iväg i 140 och skena omkring i hela paddocken. För några år sedan stack han när han skulle trava på volten, trava. Nu sticker han någon enstaka gång i galoppen och då kan man, 99 ggr av fallen, hindra honom från att slita sig, han stannar upp när han märker att det tar stopp. Det känns väldigt skönt, vi har jobbat så samspelt så han väljer istället att stanna nära. Dels för att jag aldrig blir girig och tar det lilla jag får, då ökar hans självförtroende, han tycker att det är roligt och han vet att han kommer få massa beröm och pussar när han har gjort rätt. Då försöker han alltid och försöker inte komma undan som han tidigare har gjort.
 
Traven på volten är helt avklarad, från att inte kunna trava på volten utan att vilja sticka i full kareta därifrån, till att nu ta några galoppsteg. Man får som sagt inte bli girig. När vi började känna på galoppen var jag jättenöjd över endast 2 galoppsteg, nu brukar det bli ett halvt varv. Snart kommer han kunna galoppera längre. Det går framåt, men man får aldrig bli girig. Ta det lilla du får och var nöjd, pussa på hästens mule och säg att den är jätteduktig. Öka både hästens och ditt självförtroende, gör det till något roligt, se utvecklingen och ta små kliv framåt som efter något år kommer vara de stora kliven, de som gör skillnad. Det är de små kliven som kommer vara det som gör att hästen går från att skena iväg när den ska trava på volten till att galoppera flera varv och kunna göra varvbyten i galopp. Vi är så nära.
 
PS/ ser ni i slutet då han travar lite fint löst med arbetsrepet hängande efter? Haha. Det var ett exempel på när han sticker i galoppfattningen och bara tjohoooo, yes, frihet! MEN, skillnaden från förut är att jag nu bara behöver vissla och backa för att få honom att komma springandes till mig igen. Som i "slutscenen". Gosis.

Throwback thursday

Publicerad 2014-02-27 16:00:00 i Hästarna 2 kommentarer
 
Jag har kollat på gamla filmer på gamla youtube kanaler den senaste timmen. Väldigt pinsamt att du en gång har lagt upp sådant och tyckt att det var en bra idé, men samtidigt riktigt kul att du har utvecklats i både hästarna och det kreativa filmskapandet. 
 
Det händer alltid att du blir som mest motiverad när du blir sjuk, då du då har så mycket tid till att ligga och söka runt på inspiration på nätet. Just nu vill jag ut och springa, gå ut i stallet och träna Åskar i hagen och ta en vild galopp på den långa raksträckan där vi så ofta har sprallat runt, han och jag.
 
Den här filmen kommer jag ihåg. Jag kommer ihåg att många tyckte att det var så vackert, där jag springer omkring i mina gråa brallor som gör att min rumpa ser 3 meter lång ut och uggs som gör att jag ser helt skev ut. Det vackra med den här filmen är känslan den ger då jag minns att detta var vår vändpunkt. Det var här allt började, arbetet löst och tilliten. Det var här mitt hjärta fylldes med så mycket kärlek så att det började göra ont i hela min kropp. Jag kunde inte sätta ord på det, kan inte sätta ord på det, men jag visste, vet, att jag aldrig kommer sluta älska den här hästen. Allt med honom är perfektion. Jag vill säga något större än "jag älskar dig", men det går inte att hitta rätt ord. Jag älskar honom så jävla mycket så att jag nu ska gå ut och göra det gosigt åt honom i stallet även fast jag är sjuk och knappt kan andas, eller röra på mig. Jag älskar honom. Jag älskar honom.

G o s i s a r

Publicerad 2014-02-23 11:09:58 i Hästarna 0 kommentarer
 
Jag har precis gjort iordning fetaste frullen och ska kolla på ett grey's avsnitt medan jag äter. Var precis ute på en morgontur på en pigg och glad Åskar. Hur härligt är inte vädret idag? Varmt, lite småslaskigt, halt som satan OCH fåglarna kvittrar 
 
Efter att jag har ätit frukost drar jag vidare till Walle för att rida honom. Jag åker till Linköping imorgon och är där antingen till tisdag eller onsdag. Jag lider av så svår separationsångest, haha, så jag måste umgås med alla mina älsklingar.