1. Det är ofta man avstår från att springa då man tycker att det är jobbigt och påfrestande. Detta hindrar ofta många från att ge sig ut på en springrunda, de ser löpningen som att "om jag är ute och springer, då måste jag springa, annars är det ju ingen löpning, utan istället en promenad". Det är helt tillåtet att springa i kanske 5 minuter och sedan gå tills pulsen är nere igen. Du behöver inte springa konstant, spring tills du känner att "nej, nu orkar jag inte mer, nu tänker jag gå en bit". FINE, gör det då! Det är helt okej. Bättre att ge sig ut på en löprunda och gå halva vägen än att sitta inne. Det kommer, med lite träning kommer du snart kunna springa milen utan avbrott.

2. För mig kan det kännas jobbigt den första springsträckan, innan man har kommit in i andra andningen och är uppvärmd. Men ge inte upp där i början när det känns jobbigt, för det är då det är viktigast att du pressar dig till just andra andningen och tills du har blivit uppvärmd i kroppen. När detta stadie är avklarat kommer du kunna rulla på utan att bli speciellt utmattad. Du andas inte lika tungt som i början och det rullar på utan att du håller på att svimma av eller låter som en galen oxe.

3. Ett jätte bra tips är, LYSSNA PÅ PODCASTS. Förut lyssnade jag på musik, men har nu ändrat det till podcast. Detta på grund av att det oftast är hjärnan som säger åt dig att du inte orkar något mer. Det är inte din kropp eller dina ben som ger upp, utan det är du och din jävla hjärna som tror att du inte orkar något mer. Därför aktiverar du hjärnan med en podcast, där du lyssnar på när andra pratar och kan tänka på vad de säger och meningen med orden. Då glömmer jag bort att jag springer och det blir riktigt roligt!

4. När jag springer tänker jag ofta, "jag ska springa till den där lyktstolpen och sedan får jag vila", men när jag är vid lyktstolpen tänker jag "nej, jag orkar lite till". Det håller på så i princip hela löprundan och detta gör att jag alltid pressar mig lite till. Detta fungerar jätte bra för mig och gör att du kämpar, du ser målet framför dig och du gör ditt yttersta för att nå det.

5. Jag varierar ofta tempot när jag springer. I början har jag ALLTID ett lågt tempo för att värma upp. Sedan trappas det upp, tills man kan leka lite med tempot. Lite intervaller helt enkelt, tycker att det är jätte roligt. Ta en sträcka där du springer på bra, du har ett bra och raskt tempo, detta hålls i ett tag. Efter detta är du säkert rätt trött, men du behöver inte sakta av till gåfart. Då joggar jag ofta på i väldigt sakta tempo, då går min puls ner och jag är helt återställd på mindre än en minut. Sedan kan du öka igen. När man känner sig trött och vill gå lägger du dig i vilotempo istället, du joggar alltså fortfarande. När du kommer i det där läget där du joggar sådär sakta är det precis som att du hade gått. Pulsen går ner och du känner dig verkligen utvilad efter fartökningen tidigare. Om du ligger i det här "vilotempot" hela tiden kan du springa hur långt som helst, i promise.

Jag avslutar alltid med att springa så fort jag kan sista biten och sedan lägger jag mig ner helt lelös nere i källaren när jag är hemma...haha! Så jävla skönt!

Måste även klargöra att detta är utifrån mig och min kropp. Jag har aldrig haft speciellt svårt för att springa. Redan från den första springturen jag tog sprang jag utan avbrott. Kanske för att jag lever ett väldigt aktivt liv förövrigt. Jag har aldrig haft dålig kondition och inte kunnat springa en längre sträcka. För det jag pratar om i fjärde steget är inte alls säkert att det gäller alla, det där vilotempot gäller säkert inte för alla. Det beror helt på egna förutsättningar, kom ihåg det, alla är inte likadana. Ni tar det såklart lugnare om ni inte har sprungit så mycket. Ta inte ut er för mycket, ligg i ett bra tempo där ni utmanar er själva men inte skadar er!