En sak går på repeat i mitt huvud... Gör det något för er att det blir många mobilbilder? Haha! Jag är en sådan som endast läser bloggar där varenda inlägg pryds med vackra bilder tagna med proffskameran. Förutom Linn Olsson som har ett sådant starkt budskap och tänk bakom varenda text i sina inägg. Därför trivs jag rätt bra med de inlägg som pryds av en mobilbild även på letsriskourlives.blogg.se, just för att jag anser att texterna visar en positiv inställning till livet. Om jag får säga det själv, fast det fick man ju inte för, ja, Sverige ni vet. Det är så bekvämt att endast ta fram sin mobil och knäppa av en bild för att sedan slänga iväg till er. Att ta med sig kameran överallt är för mig något av ett stressmoment, "åh, juste jag måste knäppa lite kort också! "F a n nu missade jag det där tillfället." "Det där hade blivit en bra bild." "Vågar inte be om en gruppbild..." "Hm...får jag ta kort på den där människan tro eller blir hen arg..." Haha, detta är vad som sker i mitt huvud när jag har kameran med mig ut! 

Jag är inte tillräckligt trygg för att ta fram kameran och fira av en bild, då börjar människor undra varför man så gärna vill förgylla detta ögonblick när man gör något så simpelt som att äta middag med familj och syrrans pojkvän. Detta är ett scenario från gårdagen, och jag glömde kameran, om det var oavsiktligt eller med avsikt vet jag inte. Älskar middagsbilder, bilder som man kan sätta i fotoalbumet, de som ger en blick på något som hänt i ens liv. Bilder på mat, middagar och utekvällar. Dessa ska tas med proffskameran, för att fånga det där minnet. Önskar att jag var tryggare i såna här lägen och kunde plocka fram kameran utan att känna mig obekväm, "vänta lite, ät inte än, jag ska bara ta en bild", den som inte bloggar kan ju tro att man ska göra en kokbok eller nått. Men det blir bättre! Undertiden får ni nöja er med mina mobilbilder och gnistrande texter med en krydda som stavas p o s i t i v i t e t.