Alltså herre vilken bra dag det här är! Jag har rätt svårt för matte, okej inte rätt svårt, jag har SVÅRT för matte med stort S V Å R T. Jag blir inte stolt över mig själv, eller nöjd med något jag gör. Just på grund av att jag vet att jag alltid kan bättre, för att bli stolt vill jag ha gjort något som jag verkligen inte kan göra bättre. Därför blir jag inte nöjd om jag inte får ett A på skolarbeten, samt prov. MEN när det kommer till matte, då är jag glad över endast ett godkänt. På grund av att jag inte kan bättre. 

Att sätta sig framför läraren, att vara beredd på att skämmas över sin prestation på provet vi gjorde innan lovet, och att få ett "det här såg ju bra ut". Känner ni igen känslan efter ett prov då man VET att man fuckat upp allting så mycket, allt blev krånligt och bara så FEL. Man känner bara nejnejnej och återigen NEJ. Sedan ger man upp, lämnar in provet och man är helt säker på att man kommer få alla fel. Den känslan hade jag på det här provet. Ni förstår nog inte hur chockad jag blev när jag fick ett "det här såg ju bra ut", efter den långa tystnaden som mördade hela min själ. Han gick igenom alla tal på första sidan och sa att allt såg bra ut och det enda jag gjorde var att sitta paralyserad, stirrade som om jag såg en mördare komma emot mig, och tillslut säger han "det här hade du inte väntat dig ser jag?" och jag svarar med ett skratt i följd med ett "nej, verkligen inte".

Jag visste, okej, tydligen inte, att jag skulle få göra omprov, komplettera. Men innan jag ska resa mig upp för att gå säger han "allt såg bra ut, det var inget du behöver göra för att komplettera". DEN känslan.

Sitter nu på sista lektionen och kör hårt med vårt UF företaget, så grymt kul!