Nu tänkte jag skriva om det som jag nämnde i det här inlägget om Åskars galopp och form i övrigt. 
Jag och Åskar har kämpat väldigt mycket med dressyrarbetet och man glömmer ofta hur långt vi faktiskt har kommit. Man kan säga att han stod på noll när han kom. Man såg att han hade det i sig, han hade sin far i sig, Magne 228, som är en jättefin häst. Men Åskar var omusklad och bara att få honom i form i traven var för honom väldigt ansträngande och han joggade endast på saaaakta när han gick i form i traven. Nu däremot är traven inga som helst problem och han är så grym, blir bara bättre och bättre! Han kan göra ökningar och det är ofta han rejsar på i full trav, samtidigt som han går i form! Haha. Nu lägger han ofta ner huvudet istället för att bli en stjärnkikare när han blir pigg och vill springa iväg i traven. Tycker att detta är jätte skönt då det blir stabilare och han slipper få skador i nacken, haha. Det enda problemet i traven nu är att han gärna skjuter ut bogen och vill gärna bestämma väg själv. Men detta är något som kommer släppa och som man inte behöver fokusera på, det är bara fjordingen och envisheten i honom som gör att han försöker komma undan lite ;) 

Nu till galoppen som är vårt nya "problem", eller snarare mål. 
Det finns EN galopp för Åskar och det är "nu jävlar brinner det i baken" galoppen då han skjuter iväg som en katapult och verkligen flyger iväg. Vi har faktiskt mätt och när han gör så kommer han ofta upp i 40 km/h på mindre än 1 sek. Tänk er hur mycket jag ramlade av när jag började rida honom?? haha! Men nu känner jag honom och sitter verkligen säkert på hans rygg. Jag känner hans rörelser och följer med i svängarna, alla hans 153 svängar, piruetter, bockningar och glädjeskutt. Det är den galopp han har, men nu jobbar vi väldigt mycket på en kontrollerad galopp i paddocken. I början kunde jag inte ens få upp honom i galopp i paddocken då han inte hade tillräckligt med utrymme för att fara iväg i 40 km/h, men nu går det jättebra! Nu går det utmärkt att galoppera på fyrkantsspåret, inte i form, men jag är nöjd ändå! Vi har börjat jobba väldigt mycket på galopp på volten nu och han blir så sur på mig för han tycker att det är SÅ JOBBIGT. Därför sticker han i full kareta och bockar genom hela paddocken för att sticka iväg från volten.

Vi brukar få kämpa ett tiotal gånger innan jag får honom att åtminstone galoppera på en halvdan volt. Den ser så fruktansvärt ful ut och flängig, då han inte riktigt är med mig då han försöker sticka, men bara det blir en volt och galopp är jag nöjd. Brukar alltid nöja mig med EN volt i början, oavsett om den är ful eller det ser ut som att vi inte alls vill samma sak, så klappar jag om honom och berömmer jätte mycket för det lilla jag får. För man måste tänka så, gör han rätt som kämpar och ger mig den där volten jag ber om i galopp, även fast den ser förjävlig ut, är jag jätte nöjd. Man får ta det i små steg. Just nu formar jag honom inte alls i galoppen, det kommer sen. Nu ska han bara stärka sig och kunna kontrollera, haha ;) Har så mycket tankar kring det här och tycker det är jätte roligt med vår utveckling som vi har gjort tillsammans. Känner att vi har kommit så långt om man ska blicka bakåt, men vi har en bit kvar. Detta glädjer mig nästan då jag tycker att detta stärker mig som ryttare så mycket och jag vill inte skynda på någonting med Åskar. Varje träning fokuserar jag kanske endast på att han ska klara av en volt i galopp, oavsett hur den ser ut, och då ser jag det som ett jätte stort framsteg. Känner mig riktigt positiv och optimistisk, vet att Åskar kommer bli en stjärna ♥