Den senaste tiden har jag insett att jag lever efter dessa regler som inte existerar. Inom bildskapandet finns det inga regler. Det finns inget rätt eller fel. Antingen gillar man det man har gjort eller så gillar man det inte. Om man gillar det är det RÄTT för en själv. Om man inte gillar det får man göra ett nytt försök. En tanke som jag ofta har är just:

"Hur uppfattar andra det?"

Men detta spelar ingen roll för dig, hur andra skulle uppfatta DINA bilder. De kanske tycker att det är för hårt redigerat, för surrealistiska eller endast för mesiga. Andra gillar det man har gjort och gillar stilen man har i sitt bildskapande. Sedan tänkte jag även ofta:

"Kan man göra såhär?"

Om du tycker det är snyggt så är det självklart att du kan göra så! Sedan kanske andra inte tycker att det är snyggt, men man har alltid ett signum och gör det man själv gillar. Det finns inga regler om att man ska ha mjuka och naturliga bilder. Eller att man inte får exprimentera med flera olika bilder för att skapa något annorlunda. Jag har länge levt efter regler som inte existerar för att jag inte vill att människor ska tänka: 

"Vad håller hon på med?"
"Vad ska det här föreställa?"

Men nu ser jag inte detta som något negativt. Bilderna är mest intressanta när det får en att tänka. Man börjar analysera och fundera på om man gillar det eller inte, vad skaparen har tänkt och vad hon/han vill förmedla med bilden. Det är bra att väcka tankar och få människor att reagera. Jag har länge varit rädd för detta, men nu har jag börjat köra mitt eget och fokuserar inte på några regler.