Framtiden. Ett ord som jag ofta har diskuterat kring i bloggen och som jag gärna skulle vilja ägna ett inlägg till varje dag. För många kan det här ordet verka skrämmande, ge frustration och ångest. För andra kan detta vara ett ord som ofta nämns i deras vardagliga samtal. De anser att det är spännande och skrämmande på samma gång, men att det är skrämmande gör inte att du vill ta till flykten. Utan ser det med den där spänningen och längtan till att utforska mark som du tidigare inte har gått på. 

När jag ser på min framtid ser jag alltid en stor gård framför mig. Det är oundvikligt. Stora hagar där hästarna kan sträcka ut i en härlig galopp tillsammans med sina hästkompisar. Vita staket, ett stort ridhus, fina ridvägar, en stor paddock och allt som gör att hästarna njuter av livet så mycket så att de gör glädjeskutt så fort de få se dig när du går längs grusgången till hagarna och frågar sedan "matteee, vad ska vi hitta på för kul idag??". Jag vill vara oberoende av andra, jag vill inte ha en chef, jag vill vara chef, min egna chef. Drömmen har alltid varit, enda sen jag var 9 år, att ha ett eget företag där jag bestämmer, struktuerar allt och har kontrollen. 10 år senare och jag har inte ändrat dessa tankar, inte ens lite.

Många kan tycka att pengar inte bör diskuteras, börjar du diskutera pengar och uttrycka dig på ett sätt där du verkar som en snobb ser människor dig på ett nedvärderande sätt. Men jag kan uttryckligen säga att jag aldrig vill ha pengar som ett problem, hästar är dyra och de ska alltid ha det bästa. Jag vill ha en dyr gård, jag vill kunna lyxa till det mitt i veckan, jag vill kunna köpa ett nytt träns till min ögonsten med ett pannband som blingar så mycket så att det ser ut som den starkaste stjärnan på himlen. Flådigt? Absolut. Dream big, right?