Jag landade precis med rumpan hemma efter att ha spenderat 4 timmar i stallet, 3 av dessa timmar pratade jag med Madde (ägaren till Walle) för att catcha upp lite och höra om allt vi har missat i varandras liv sen sist vi sågs. Hon är en sån människa som jag skulle kunna prata med i flera timmar och det känns som 30 minuter. Tiden springer iväg och man har så svårt att slita sig för att göra det man egentligen är där för, att umgås med älskade Wallebus och Nässlis. Men såna personer är härliga att ha i sitt liv och ger sån enorm energiboost. 

Walle var hur trevlig som helst att sitta på och jag log precis hela tiden jag satt på hans rygg. Jag red barbacka, i mjukisbyxor och med endast strumpor på fötterna, frihetskänslan där är massiv, och jag kände mig bara så innerligt lycklig. Han börjar med att vara så övertaggad och glad över att få komma ut i skogen så han vet inte ens vad skritt är. Öronen spetsade rakt fram och svansen rakt upp i luften. Under hela ridturen. Jordklotets positivaste och gladaste häst. Åh, han gör mig så lycklig ♥

 

Redan när jag kom ner till hagen för att ta in hästarna kände jag Walles härliga energi stråla rakt in i själen på mig. När jag tar på honom grimman biter han tag i den och han vill gärna leda sig själv genom att ta tag i grimskaftet. Sedan när jag ska pussa honom på mulen för han upp överläppen varenda gång så att jag istället får en något slemmig puss på tänderna. "Aah, ska vi hångla?", lite så.

Nej hörrni, nu har jag fått ut all denna kärlek jag har för den här hästen och måste hoppa in i duschen för att sedan sova. Godnatt ♥