Rakt in i den något rubbade själen.
Publicerad 2014-08-18 11:22:00 i Lär känna mig †
0 kommentarer
Jag gråter så sällan så jag kan räkna alla de gånger jag har gråtit i mitt liv. Kanske inte de gånger jag grät när jag hade bajsat i blöjan, men annars. Haha. Till och med de gångerna på dagis minns jag och även då, mer då än nu, var jag väldigt beslutsam att ingen skulle se mig gråta så jag trotsade gråten med all min kraft och höll den inne. Känner mest, why? Lite tårar är bara nyttigt för dig. Nu är det som att jag inte vet hur man gråter, känner ingen sån där gråtkänsla längre. Som om tårkanalerna är borta, haha.
Andras barn skrämmer livet ur mig. Jag måste verkligen lära känna ungen innan jag kan slappna av och trivas i dens sällskap. Tills dess kommer mitt hjärta kuta iväg i 150 och jag kommer blåsa upp mig som Åskar när han ser en skylt ligga ner i gräset när ungen pratar med mig.
Det finns inget så underhållande som när någon gör en rejäl vurpa.
När jag var liten ramlade jag väldigt ofta nerför trappen och nedanför trappen står en byrå som självklart åker in i ögat och nästintill petar på min hjärna. Detta hände så ofta så jag började drömma drömmar om det. På repeat, flera nätter i rad. Traumatiserad unge.
På tal om drömmar och en något disturbed unge. Jag hade en period då jag gick i sömnen. Gick nerför trappen, lyckades nu åtminstone hålla mig på benen, och gick flera varv runt köksön i köket tills mamma kom och hjälpte mig upp i sängen igen. Jag minns ingenting av det här, även fast jag hade helt öppna ögon hela tiden. Det började sedan återupprepa sig varenda natt under en längre period. Jag till och med hoppade över en hög grind som vi satt dit för att jag inte skulle ramla nerför trappen, haha. Ni vet när man drömmer att man ska gå på toa för att man ligger i sin säng och är kissnödig på riktigt, så kissar man på sig när man kissar i drömmen? Det är inte över än. Jag hade en sån dröm medan jag gick i sömnen. Så går jag in i syrrans rum, där hon ligger i sin säng, för att jag tror att hennes säng är toan. Säger bara en sak, det var tur att mamma hann stoppa mig.
Det är nästan förundransvärt att jag ändå blev en rätt decent människa ändå, haha...
Andras barn skrämmer livet ur mig. Jag måste verkligen lära känna ungen innan jag kan slappna av och trivas i dens sällskap. Tills dess kommer mitt hjärta kuta iväg i 150 och jag kommer blåsa upp mig som Åskar när han ser en skylt ligga ner i gräset när ungen pratar med mig.
Det finns inget så underhållande som när någon gör en rejäl vurpa.
När jag var liten ramlade jag väldigt ofta nerför trappen och nedanför trappen står en byrå som självklart åker in i ögat och nästintill petar på min hjärna. Detta hände så ofta så jag började drömma drömmar om det. På repeat, flera nätter i rad. Traumatiserad unge.
På tal om drömmar och en något disturbed unge. Jag hade en period då jag gick i sömnen. Gick nerför trappen, lyckades nu åtminstone hålla mig på benen, och gick flera varv runt köksön i köket tills mamma kom och hjälpte mig upp i sängen igen. Jag minns ingenting av det här, även fast jag hade helt öppna ögon hela tiden. Det började sedan återupprepa sig varenda natt under en längre period. Jag till och med hoppade över en hög grind som vi satt dit för att jag inte skulle ramla nerför trappen, haha. Ni vet när man drömmer att man ska gå på toa för att man ligger i sin säng och är kissnödig på riktigt, så kissar man på sig när man kissar i drömmen? Det är inte över än. Jag hade en sån dröm medan jag gick i sömnen. Så går jag in i syrrans rum, där hon ligger i sin säng, för att jag tror att hennes säng är toan. Säger bara en sak, det var tur att mamma hann stoppa mig.
Det är nästan förundransvärt att jag ändå blev en rätt decent människa ändå, haha...
