När man rider och bor så långt från civilisationen måste man göra ett val. Hästarna eller sitt sociala liv. För mig har mitt sociala liv varit prioriterat de senaste veckorna, vilket har varit så sjukt härligt. Jag känner mig född på nytt, som att jag ser en annan del av mitt liv, något som kunde ha varit om jag inte var så insatt i hästarna. Men nu, nu känner jag hur abstinensen ökar, hur mitt hjärta pumpar hårdare, hur blodet rör sig genom min kropp, snabbt och intensivt. Jag vill galoppera i skogen, jag vill hoppa högt och jag vill känna hur varenda muskel i min kropp arbetar. Det jag vill är att skratta när huvudet på individen jag sitter på försvinner framför mig och baken lyfter från marken, som en våg av glädje. Den där sprudlande glädjen, glädjen av att vilja springa så fort benen bär dig och att leka med din människobästis som sitter på din rygg.

 

Man måste göra ett val ibland, hästarna eller ditt sociala liv. Det går alltid att prioritera. Men i slutändan måste du ändå göra ett val. Just nu vill jag sitta på hästryggen, eller leka löst i hagen, springa så fort benen bär, bredvid min bästa vän på fyra hovar.