Nu ska jag plocka ut linserna, tvätta ansiktet, borsta tänderna och sätta på mig gose pyjamasen, sedan kryper jag ner i sängen. Var inte så taggad på att gå och lägga mig, men det där lät faktiskt riktigt gosigt. Haha. Att ha matten över mig har verkligen fått mig att krypa tillbaka på stegen. Innan var jag högst upp på stegen, stegen där jag känner att det går SÅ BRA. Perfekt. Jag har varit felfri i 2 veckor och har börjat märka av resultat redan. Men just nu är jag precis ovanför marken på det där sista steget på stegen. När jag har matten, som ger mig sådan ångest, samtidigt som jag på något vis kommit in i någonslags acceptans. Det är okej och det känns okej. Men det ger mig fortfarande ångest och detta gör att 100 procent av min energi måste gå till just matte. Ingen träning, inga hästar, inget tänk på "rätt mat". Detta dör jag lite av inombords, inga hästar liksom, are you serious? Men ångesten blir starkare om jag inte lägger all fokus på matten. Det är alltid 100 procent på en sak, går inte att dela in det 50/50 eller 30/70, 100 procent, annars kvittar det. Om en vecka kan jag andas och lägga mina 100 procent på träning och hästar igen ♥