Det här var igår då jag släppte ut hästarna i hagen, fixade iordning stallet och sedan gick jag ut i Åskars hage för att ta kort på honom. Detta var ju nästintill omöjligt då han var i mitt knä hela tiden. Eller hade sin mule i mitt ansikte, bet mig i benen, eller drog mig i håret. Han bet mig även i fötterna. Busig? Nej, inte alls. 

Jag filmade även lite då. Jag älskar filmen för de tillfällen som är nära och lite skakiga är de tillfällen som påminner mig om hur underbart det var att sitta där med en häst som vill busa, som vill leka med dig. En häst som puttar omkull dig i snön och trycker ner mulen i din mage och pressar ner dig så att du känner hela vikten av hans huvud tynga ner dig i snön. Du vet att du kommer bli blöt och kall när du ligger där i snön med dina mjukisbyxor, men just i det tillfället bryr du dig inte. Du vill ligga kvar där i snön och ha honom över dig, aldrig resa dig upp.

Jag låg i snön, kunde omöjligt resa på mig på grund av hästen som pressar ner mig och kittlar mig med hans gosiga mule som rör vid varenda liten del av min kropp. Han är överallt. Även fast jag borde vara kall när jag ligger där i snön har jag aldrig varit varmare. Såhär varm var jag inte ens den varmaste sommardagen. För kärleken till den här hästen är så stark så att det värmer upp mig även när jag ligger nerpressad i snön.

Jag älskar dig så otroligt mycket.