Det kommer stunder då jag känner för att trycka mig in på bloggen, endast för att skriva. Men det känns samtidigt rätt meningslöst när det förmodligen endast kommer bli ett kort inlägg som väldigt få läser då jag har varit frånvarande sen den 11 juni (oh dear god), innan studenten till och med (vilket var den bästa dagen i hela mitt liv). Vissa dagar kommer tanken upp, "ska jag kanske börja blogga igen", men tanken försvinner lika fort som den kom och det betyder endast att jag inte har tillräckligt med ambition för att göra det. Jag är även en person som måste göra allting till 110%, annars är det ingen idé. Men jag funderar på det, det ska ni veta.

Sedan skulle det vara enklare att blogga nu, då skolan begränsade mig så mycket i mitt skrivsätt och i min kreativitet på grund av all press och stress. Allt jag gjorde krävde så mycket energi och ibland hade jag till och med svårt att prata och stammade endast fram något ord ibland. Det var för svårt. Min hjärna hade bara en sak inklamrat och det var skolan och att prestera.  Men nu när det är över blir det lättare på något sätt. Som att du tar ditt första andetag efter tre år under ytan.

Jag ska fundera på om jag eventuellt börjar blogga lite igen. Jag sover på saken. Dags att njuta av att jag äntligen får sova lääänge, då jag är ledig imorgon. HALLELUJAH.