Jag har alltid varit en person som inte kan hantera när någon försöker styra över mig. Något så simpelt som att bli tillfrågad om att göra iordning en sallad till middagen kunde göra mig irriterad som ung. Jag gjorde det såklart utan protester, men tanken "sluta att försöka styra mig som en marionett" slutade aldrig pulsera i mitt huvud som den värsta typen av huvudvärk. I mina "yngre år", ja, jag är 70 år, kunde jag ALDRIG säga nej. Men när du blir äldre blir du säkrare i dig själv och därefter vågar du sträcka på dig och vara den du är. Därför kan jag nu sträcka på mig och vara den som inte låter sig styras. På något sätt måste du få den där stimulansen att du har kontroll över dig själv, det är även då det blir lättare för dig att låta dig släppa kontrollen för en liten stund och låta någon annan ta tag i ratten.

I samhället vi lever i idag kan du inte undgå från att andra människor styr över dig. I dina första 18 år styr dina föräldrar över dig för att ge dig en hjälpande hand och i resten av ditt liv styrs du av hur vi formar vårt samhälle genom demokratin vi lyckligtvis har. Du styrs av pengar - skatter, studiebidrag och räntor. Men du styrs även av betyg, för betyget gör att du antingen lyckas eller misslyckas i dina hopp om att komma in på din drömutbildning och få det liv du drömmer om. Vi behöver stimulans, vi behöver kontroll, för det är bristen på kontroll som leder till exempelvis ätstörningar, då det är det enda du kan kontrollera.

Detta system är något jag alltid har fightats mot. Jag kan ärligt talat acceptera det jag nämnt ovan, men för att göra det vill jag kunna kontrollera mitt liv, mina dagar och varenda litet andetag jag tar. Jag vill inte gå till ett kontor varenda dag för att göra någon annans arbete, eller att hjälpa någon annan att förverkliga deras drömmar. Detta har länge varit en mardröm, en sån där mardröm som gör att du flyger upp ur sängen, kollar runt på dina välbekanta kuddar i sängens ände och tavla där det står "do what you love", för att sedan gå vidare till nästa tavla där det står "only you can make it happen". Du kan nu andas ut för du har nu insett att det endast var en dröm, för du skulle aldrig låta det hända, inte i det här livet.

För mig är det viktigt att ta kontrollen över den roll jag vill ha i samhället. Jag vill kunna kalla mig chef och förverkliga alla de drömmar jag har. Kämpa för det jag tror på och säga nej till det jag inte tror på. Jag vill ha kontrollen över mitt liv, jag vill göra misstag och jag vill lära mig av dem. Jag vill ha lika mycket kontroll över mina misstag som över mina framgångar, för det är misstagen som leder till framgång. Varenda litet snedsteg i mitt liv ska endast vara på grund av mitt handlande och mitt val av väg genom livet. Kontrollen ska alltid finnas hos mig.