Det är inte ofta man hör någon säga att de alltid har vetat vad de vill hålla på med i livet, yrkesmässigt. Det har väl alltid gått upp och ner för mig, men grundtanken har aldrig ändrat sig och jag har alltid känt mig säker. Detta gör det väldigt enkelt för mig att avsluta skolan för att nu arbeta mot mina drömmar. Medan många andra ställer sig frågan "vad händer nu?" har jag för längesen förberett mig för det här ögonblicket och jag har ändå en ganska tydlig bild på hur jag vill att min framtid ska se ut. 

 

Ni har säkert någon gång velat bli antingen prinsessa, polis, eller kanske astronaut. Det är väl något av det man ofta hör när man frågar ett barn om sina framtida yrken. "Vad vill du bli när du blir stor?". Mitt svar på den frågan var alltid "veterinär", då mina drömmar var att hjälpa djur. När jag blev några år äldre började jag sakta inse att mitt hjärta klappade för hårt för djuren för att kunna fullfölja detta då jag inte klarade av att se ett djur lida. Det var då jag började tänka ut andra yrken som omfattade djuren. Jag kom då snabbt in på djurmassör.

När jag var 9 år satt jag på en häst för första gången och var då fast direkt. Efter några gånger på hästryggen började jag tänka ut eventuella yrken med hästar och började då tänka på equiterapeut, för att fortsätta på mina tidigare idéer. Det dröjde dock inte länge tills jag helt enkelt visste vad jag skulle göra med mitt liv. Jag skulle ha en verksamhet, ett stall, fullt med hästar. Då de lite galnare hästarna, de som viskades om och sades vara "problemhästar", var de hästar som fångade mitt hjärta vid första mötet kändes det självklart för mig att satsa på något jag kände ett starkt band till. Jag visste redan när jag var 5 år att jag ville hjälpa djur genom ett veterinäryrke och vid 10 års ålder var jag fortfarande fast vid att hjälpa djur, men nu de jag brinner för mest, hästarna. Vid 19 års ålder är drömmarna fortfarande densamma som för 14 år sedan. Drömmar om en verksamhet där jag kan hjälpa djur, hästar, till ett mer värdigt liv. En ny chans, där de får ta kontrollen och vara de individer de alltid föds till att vara. Tänk er en verksamhet som tar in vanvårdade hästar eller hästar som alla har gett upp hoppet på. All den utveckling från hästens sida du får ta del av, men även den utveckling du gör. Att ha ett yrke där du hela tiden utvecklas med dina arbetskamrater, hästarna. Kan inte tänka mig ett liv utan det.