Jag var så upptagen att skratta åt mig själv så jag glömde bort att jag skulle skriva lite om dagens pass, utöver avramlingarna. Han var G R Y M. Det blåste väldigt mycket, vilket blev en stor faktor till varför han var mer i luften än på marken, men detta gjorde vi till något bra och fick ett tryck i ridningen. Framåtdrivning, fjäderlätt i handen och sådär härligt känslig. Endast genom tankekraft kunde jag få honom att ta korrekt galoppfattning och det var inte en snål en, utan verkligen upp, inte fram, utan upp. För att sedan galoppera i en kontrollerad och lugn galopp. Vi har jobbat på detta under uteritterna, därför kändes det så jäkla grymt att det har gett resultat och att han har blivit så ofantligt duktig. Sedan lyckades vi även ta en kontrollerad galopp på volten, ett helt varv. Ni som läst min blogg länge vet ju vilka svårigheter han har för det, men det går framåt!

 

Sedan skulle jag börja arbeta honom i vänster varv, här var han lite stelare och tyckte då att det blev lite jobbigt. Han blev även lite uttråkad...skitponny. Därav, "hejdå!" och *SWOSCH*. Sedan ligger jag där i gruset, för andra gången. Men på något sätt är jag glad och har adrenalinpump från den delen som gick sådär grymt bra, för jag ser bara allt annat istället för katastrof avramlingarna, då han aldrig gått så bra tidigare som han gjorde idag. Han var lätt att arbeta med, han var positiv, framåt och bar upp sig helt själv utan någon större inverkan från min sida. Aaaah, kändes så bra. Det fanns en så bra känsla, en känsla som jag minns saknades i höstas och sist vi red i paddocken.