-

D r ö m m a r

Publicerad 2014-11-07 11:41:13 i Texter † 2 kommentarer

Jag drömde om ponnyn inatt. Det börjar låta som ett beroende, en drog som jag inte kan radera från minnet. En ohälsosam substans som ger en euforiserande effekt. Kniven som konstant sitter i hjärtat och vrids om så fort saknaden blir för framträdande kan omöjligt vara hälsosam. Men på samma gång var vår relation, minnena vi har och tiden vi hade tillsammans, hälsosam. Att kunna falla och bli fångad. Att älska och bli älskad. Det som är ohälsosamt är hur en människa tycks finna det så svårt att stå upp på egna ben. Det är ohälsosamt att jag nu inser hur mycket jag lutade mig mot en individ för att hålla mig uppe, hur beroende jag faktiskt var av någon på fyra ben.

Att jag drömde om ponnyn beror dock inte på spöken, hallucinationer, efter en nedtrappning av min favorit-drog. Den enkla anledningen är att jag redan vid gårdagens frukost fick den där kniven i hjärtat. Kniven som tycks vara vassare vissa dagar, som igår. Den där kniven som satt kvar hela dagen och blev starkare mot kvällen när jag låg i sängen för att sova. När ingen annan är där och när du inte kan fly från skriken du hör i tystnaden. Man hör ofta att det är bra att sakna, för då har du haft något speciellt, något att leva för. Men var går gränsen till vansinne?

Även i drömmen åkte han iväg till en annan plats och även denna gång hann jag inte träffa honom innan han lämnade. Skillnaden den här gången var att jag kämpade. Jag sprang för att hinna lägga min hand på hans mule för sista gången. Bli sådär lekfullt knuffad i axeln när jag tråkar ut honom när jag står och kollar på honom, så som jag gjorde alldeles för ofta enligt honom. Bara för att jag fascinerades över vilken underbar varelse jag får ha framför mig. Ni vet de drömmar där du bara springer och det känns som att springa i vatten upp till midjan? Den här gången kändes det som att springa med vatten ända upp till näsan. När jag väl kom fram var det enda jag såg en transport som rullade iväg. Alla behöver ett avslut. Det som jag aldrig fick.

Postat av: Ann-Sofie

Hejsan googlade runt och hamnat på mängder av bloggar och hamnade tillslut på denna blogg! Så har en fråga! Har du ägt anirac's björnbär?
Jag äger honom sen slutet på januari 2013! Skulle vilja veta mer om honom, vad han har vart med om! Om det är ok?
Hoppas jag hittat rätt!
Mvh Ann-Sofie Andersson
Stall Friheten
[email protected]

Svar: hej! men gud vad roligt att du hittade hit! jag har inte ägt honom, men jag känner ägaren och var Björnbär väldigt nära. Han kom till oss när han var 2 år och hade då inte så mkt till tillit till människor och kunde sparkas i boxen, samt sparka när man lyfte på hovarna osv. Han var även väldigt omusklad och såg väl inte så välskött ut. Under de år som jag hade hand om honom utvecklades han mycket och det slutade med att han älskade människor. Han var alltid den som kom fram först när man kom ner till hagen. Sedan efter att han blev såld har jag ingen koll alls var han hamnade eller hur hans liv har sett ut från den stunden då han åkte. Är allt bra med honom? Lika glad och människo-kär?

Viktoria Kjellin

2014-11-08 @ 23:00:52 / http://pingeli.blogg.se

Postat av: Ann-Sofie

Hab mår som en kung nu! Han är min tävlingshäst allt! Bästa kompisar! När jag köpte honom stodhan på gården vi köpt nu! Han var så söt så var tvungen och fråga om jag fick köpa honom!, sagt och gjort så vart han vår! Vilket jag är glad för! Han har vart väldigt skygg gör människor! Med mig har det gått rätt bra! En period kom han inte i hagen alls! Men snäll som
Han är så hick han in lös till sin Box där man kunde greja med honom! Sedan mitten på denna sommar alltså över ett år efter att vi köpt honom är han den som kräver morgon puss och kvälls puss i hagen! Förre de hann jag kanske med en klapp på rumpan som Max! Det har vart väldigt mycket jobb med att få honom dit vi har kommit nu! Men han är riktigt mysig :-)
Kan du skicka ett mail till mig så lan vi prata där i stället? Lättare så :-)

2014-11-09 @ 05:08:50