Jag har märkt att det finns en något befriande känsla i att sätta sig ner, öppna upp ett tomt word dokument och skriva ner alla känslor som man i vardagligt prat inte kan sätta ord på. Jag har aldrig varit någon som pratar. Jag är istället den där som döljer sig bakom fasaden av ett brett leende. Men nu när jag försöker bearbeta något väldigt jobbigt, nu när jag har ett vrål inom mig som väntar på att få klösa sig ut, är det skönt att få ut vrålet i form av ord på ett papper. För i vardagliga situationer finner jag inga ord på känslor, utan blir istället helt blank, tom, som det där tomma pappret jag väljer att fylla med ord och känslor istället. Du behöver öppna upp kroppen, du behöver vråla. 

Därför kommer jag nu publicera mina texter i den här bloggen. Tankar och känslor. Jag vill ha en plats där jag kan vråla, ventilera mig, och detta känns som en trygg plats.