Jullovet har varit lugnt. Nästan så lugnt så att man kan tro att jag har legat i graven under de 3 veckor som det varade. Varenda dag har gått fortare än ett hjärtslag, om mindre än en timme är det endast 4 dagar kvar tills jag, och många fler ungdomar, ligger i sin säng och har svårt att sova. Ligger och tänker, vrider och vänder på sig, i sin, för stunden, väldigt välkomnande säng. En trygghet som man inte vill lämna när klockan ringer och du återigen vaknar efter endast några få timmars sömn, efter en ångestfylld natt. En natt där det känns som att någon ligger över dig, trycker ner dig, och har ett fast grepp runt din hals. Du blir svettigare, som om du försöker springa ifrån någonting som jagar dig. Tillslut kan du inte ligga i sängen längre, den är inte längre gästvänlig.

Sedan vaknar du upp morgonen därpå, det sker genom telepati, ena sekunden befann du dig i en ogästvänlig säng och sedan vaknar du upp i en säng som du aldrig vill lämna. Den är trygghet på grund av att du inte vill återgå till något så otrevligt och skrämmande. Det enda som gör att jag kan överleva dessa nätter är tanken på att jag endast har en termin kvar i skolan. Jag har en termin kvar och sedan behöver jag aldrig mer stå ut med ångestfyllda nätter där jag fightas med djävulen som håller tag i mig i ett ilsket grepp. Det får mig att vilja fortsätta försöka. Krafterna räcker inte längre till för att slåss, men det finns tillräckligt kvar för att försöka, försöka klara av EN termin till. Man kan inte göra annat än försöka, försöka hålla ut, försöka klara de sista proven. Kämpa så hårt man klarar av. Man kan inte alltid ge 100 procent och just nu är mina 100 procent på 20 procent, högre än så går det inte att gå. För då är det game over.