Kommer ni ihåg då man var nybörjare på hästryggen och allt var sådär härligt spännande och nytt? Varenda dag när du skulle ut i stallet pirrade det i magen och du kände dig taggad. Taggad på att kanske få vara med om något nytt, något ännu mer spännande än dagen innan. Jag kommer ihåg varenda gång när jag hoppade och det enda jag ville var att hoppa högre och högre, jag ville trava snabbare och jag ville snabbt ta min första galopp. Som jag dock gjorde första gången jag red islandshäst, men efter det pirrade det ju till lite extra och jag ville bara galoppera mer och snabbare! Den där känslan saknar jag ibland. Känslan som man många gånger nu stöter på när det kommer till att träffa nya kontakter och skapa ett bra kontaktnät, eller om det kommer till att prestera inom skolan och senare i arbetslivet. Den där pirrande känslan, känslan av något nytt och spännande, dyker nu ofta upp när jag tänker på framtiden då den är så nära. Studenten. Egen lägenhet. Jobb. Vuxenlivet. 

 

De saker som är nya och spännande, de saker som får din mage att pirra och handflator att svettas, är saker som jag uppskattar, älskar. Jag kommer även ihåg alla de gånger jag ramlade av. Hur många gånger jag gled ur sadeln och landade där på marken. Nu rider jag hästar som är mer uppe i luften än på marken, som har en bak som gärna sprallar iväg. Hästar som älskar livet lika mycket som jag gör och visar det genom sina glädjeskutt. Dessa hästar är de som ger mig den där pirrande känslan igen, men den här gången är det dock skillnad, för den här gången kan jag påverka och inverka på ett annat sätt.

 

Varje gång jag ser den där glada tjejen som står och kollar när jag rider, eller står och drömmer sig bort när hon kollar på vackra ekipage på hästtävlingarna, vet jag precis hur mycket hennes mage pirrar. Det är en känsla som jag önskar att alla någon gång fick uppleva. En känsla av att man lever och lever för något. Nu, som en mer rutinerad ryttare, får jag denna pirrande känsla genom hästarna. De är livsglada, det sprudlar i dem hela tiden, och detta ger mig samma känsla som när jag var liten. Hästarna blir glada så fort hindret kommer fram, eller så fort man ska busa runt i en härlig galopp. De är som den unga tjejen som får fjärilar i magen när hindret höjs ett snäpp högre och du känner att du erövrar världen när du hoppar över det.