Jag har ätit jordgubbar och levt a la svensk sommar till 100 procent. Det är dock sorgligt att det här var den första dagen på hela sommaren som jag badade och levde som en real swede där jag låg med mina bleka ben på båten för att grädda dem lite fint.

Jag har som sagt även upptäckt appen VSCO och kunde sitta i en halvtimme, endast för att ta kort på mig själv och redigera lite coolt. Om jag skapade något riktigt bra var jag såklart även tvungen att show it off på instagram och håva in några likes . För att vara väldigt kreativ och konstnärlig fick mitt nyduschade hår vara motivet. Eller rättare sagt om mitt ansikte hade mascara ända ner till kinderna.

Det som gör mig lite deprimerad är att allt kring hästarna står helt stilla. Jag får ingen ångest över att inte vara i stallet, vilket jag i vanliga fall alltid får annars, utan jag har istället tagit det lugnt och bara levt utanför hästarna. Jag har ingen aning om det är motivationen eller faktumet att jag jobbar många timmar i veckan. Det som gör att det ändå känns lite bra är nog att jag ser hur lyckliga hästarna är när de betar i sina extremt stora hagar. Sedan saknar jag wallebus och nässlis. Men vet ni vad? För att hinna med hästarna måste jag prioritera och det är nog det som gör det jobbigt - det blir en reminder om hur det var när skolan var igång och det ger en viss stress och press. Too much for me to handle.


Förövrigt är livet riktigt jävla otroligt bra just nu, bra meningsbyggnad, I know. Det slog mig först för någon dag sedan att jag har slutat skolan?? Det är så ofattbart att jag fortfarande inte förstår att det är sant. En natt drömde jag att jag skulle tillbaka till skolan efter sommaren och att vi hade prov precis samma dag som skolstarten. Jag har aldrig haft en sån äcklig känsla i magen när jag har vaknat upp från en dröm, ångest, oro och panik. Det var inte förrän senare på dagen som jag förstod att det inte var sant. 

Förövrigt har jag världens bästa jobb. Jag har verkligen lärt mig att älska det. I början tyckte jag att det var så seeeegt och trodde aldrig att jag skulle överleva dessa 8 veckor. Nu när det endast är 2 veckor kvar har jag lite ångest över att lämna stället. Lämna de gamla och de jag jobbar med. Börjar tro att jag möjligen kan bli arbetsnarkoman då jag ofta gärna jobbar på mina lediga dagar. Dels för att jag, efter att jag fick min första lön och såg alla nya pengar på kontot, insåg hur amazing det är att kunna lyxa till det lite med nya grejer. Det första jag beställde var nytt smink, mhmm.