Det är inte ofta man hör någon säga att de alltid har vetat vad de vill hålla på med i livet, yrkesmässigt. Det har väl alltid gått upp och ner för mig, men grundtanken har aldrig ändrat sig och jag har alltid känt mig säker. Detta gör det väldigt enkelt för mig att avsluta skolan för att nu arbeta mot mina drömmar. Medan många andra ställer sig frågan "vad händer nu?" har jag för längesen förberett mig för det här ögonblicket och jag har ändå en ganska tydlig bild på hur jag vill att min framtid ska se ut. 

 

Ni har säkert någon gång velat bli antingen prinsessa, polis, eller kanske astronaut. Det är väl något av det man ofta hör när man frågar ett barn om sina framtida yrken. "Vad vill du bli när du blir stor?". Mitt svar på den frågan var alltid "veterinär", då mina drömmar var att hjälpa djur. När jag blev några år äldre började jag sakta inse att mitt hjärta klappade för hårt för djuren för att kunna fullfölja detta då jag inte klarade av att se ett djur lida. Det var då jag började tänka ut andra yrken som omfattade djuren. Jag kom då snabbt in på djurmassör.

När jag var 9 år satt jag på en häst för första gången och var då fast direkt. Efter några gånger på hästryggen började jag tänka ut eventuella yrken med hästar och började då tänka på equiterapeut, för att fortsätta på mina tidigare idéer. Det dröjde dock inte länge tills jag helt enkelt visste vad jag skulle göra med mitt liv. Jag skulle ha en verksamhet, ett stall, fullt med hästar. Då de lite galnare hästarna, de som viskades om och sades vara "problemhästar", var de hästar som fångade mitt hjärta vid första mötet kändes det självklart för mig att satsa på något jag kände ett starkt band till. Jag visste redan när jag var 5 år att jag ville hjälpa djur genom ett veterinäryrke och vid 10 års ålder var jag fortfarande fast vid att hjälpa djur, men nu de jag brinner för mest, hästarna. Vid 19 års ålder är drömmarna fortfarande densamma som för 14 år sedan. Drömmar om en verksamhet där jag kan hjälpa djur, hästar, till ett mer värdigt liv. En ny chans, där de får ta kontrollen och vara de individer de alltid föds till att vara. Tänk er en verksamhet som tar in vanvårdade hästar eller hästar som alla har gett upp hoppet på. All den utveckling från hästens sida du får ta del av, men även den utveckling du gör. Att ha ett yrke där du hela tiden utvecklas med dina arbetskamrater, hästarna. Kan inte tänka mig ett liv utan det.

 

Jag har nu, flera nätter i rad, haft de värsta och mest verklighetstrogna drömmarna i hela mitt liv. Det handlar alltid om mina tänder och jag vaknar alltid upp, lika tacksam, i min säng med alla tänder kvar på sin plats. Den första drömmen började med att jag vaknade upp i min säng och drog mig till badrummet för att borsta tänderna. Jag drar upp överläppen för att kolla på tänderna och ser då hur de är sönderslagna, de sitter på plats, men de är sönder. Då får jag självklart panik och känner efter i munnen för andra skador och möts av att flera av de undre tänderna inte längre sitter kvar utan sitter fast på de övre tänderna? När jag har fått ännu mer panik över detta vaknar jag. Man ba, okej, nu har jag svettningar och kommer aldrig kunna leva normalt igen. Efter den drömmen hade jag liknande drömmar.

Drömmar som dessa kan symbolisera maktlöshet och osäkerhet. Du kan heller inte handskas med situationen just nu och inte heller smälta det. Jag har länge letat efter rätt ord som beskriver hur jag känner just nu och detta var mitt i prick. Vad låter det här som om inte någon som snart kommer lämna allt hon vet och allt hon har hållt på med i hela sitt liv. Studenten är på LÖRDAG och visst känner jag mig maktlös och osäker. Kan jag smälta det som händer? Eeeh, nej! I 12 år har jag setat bakom en skolbänk och i 12 år har jag haft min trygghet bakom den där bänken. Det har varit mitt liv och min värld, det har inte funnits någonting utanför skolsalens väggar. Men helt plötsligt rivs dessa väggar och jorden blir min värld. Jag kan göra vad som helst, it's all up to me now.

Mina lov omvandlas till semester och de enda papper jag kommer skriva på är avtal, lönepapper och deklarationer. Det är en stor omvandling, det händer fort och jag har ingen som helst makt över situationen. Studenten är något jag har drömt om och fantiserat om sedan mitt första år i gymnasiet. Därför är det svårt för mig att förstå att detta händer på riktigt. Mina dagar fylls med panik, samtidigt som en sprudlande glädje, som ger mig öronvärk, väller över. Jag är maktlös och osäker, jag kan heller inte förstå att detta händer, men på samma gång är det självklart spännande. Men att inte ha kontrollen alls över en situation är inte något jag är van vid. Hästen sticker - jag tar kontrollen direkt, grupparbete i skolan - jag tar på mig allt arbete för att stilla det där begäret av kontroll. Därför ger det mig svettningar och svårigheter att andas. Att inte ha kontroll gör mig osäker och nästintill rädd, men jag är taggad, otroligt jävla taggad, och på lördag, dagen då jag springer ut från skolan, kommer mitt leende lysa starkare än solen. Jag kommer vara redo att ta mitt första kliv ut i verkligheten, där jag har kontrollen och kan påverka hur jag vill att mitt liv ska se ut, där mina drömmar kommer gå i uppfyllelse.

 

Åååh, vad glad jag blev när jag kikade in här och såg att statistiken har dragit upp i taket. Den var såklart låg efter de dagar som jag inte har uppdaterat, därför är det skönt att veta att ni fortfarande finns här ♥ Jag har haft en jätteskön avstressande söndag och därför tog jag även lite blogg-ledigt. Jag tog en lååång sovmorgon, så skönt att äntligen känna sig utvilad efter väldigt få timmar sömn, red ut på en mycket pigg Åskar och sedan har jag haft spa och bara tagit hand om mig själv. Det var bra längesen jag hade såna här dagar! Bara få andas och känna efter hur man egentligen mår då det är lite suddigt just nu. Mycket välbehövligt!

Jag är faktiskt taggad inför morgondagen! Måndag och allt. Men det är så mycket kul som händer!! Vi ska bara snacka massa om studenten, det är ju det bästa som finns och det enda som tycks existerar för tillfället. Jag ska skriva ett fett åsiktsinlägg nu som kommer upp imorgon samtidigt som jag dricker upp mitt te, samt kissa för håller på att kissa på mig. Ahoy.

 

Jag kom precis över den här filmen på Hanna Fribergs blogg och blev helt plötsligt såå inspirerad. Detta är så galet fint och när det kommer till omkring 2:30 får jag det där ruset jag får varje gång jag tänker på mina framtidsdrömmar. Detta ger mig även så mycket kraft till att göra mer än det jag tidigare tänkt på. Tänk er att verkligen kunna rädda någon från en liknande situation som syns bakom henne. Att lyftas ner från en helikopter och ta tag i någon som för en sekund sedan precis hade accepterat att han skulle sluta andas, föralltid. Det kan vara kraften från beyoncés röst som har fått mitt huvud att snurra, men fan vad jag vill göra detta nu. Jag har ju fortfarande mina drömmar, drömmar som jag kommer fullfölja, helt klart. Men kommer jag nöja mig med det? Det känns ändå som att jag vill göra allt. Jag vill hjälpa de där barnen som är så tacksamma för livet och att de andas, tacksamma för allt det lilla de får. Man säger ju att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Men vet ni vad, jag vill göra allt!

Mina sista krafter kommer gå till att skriva det här inlägget. Haha. Jag har som vanligt varit på språng hela dagen. Massa spring i stan i Linköping, för att sedan sätta sig i bilen för att avnjuta en 3 timmars lång biltur, åhå. Nu ligger jag äntligen utslagen i min egna säng och gluttar på senaste grey's avsnittet, bästa avsnittet of all time. Min säng känns lite extra skön just nu då jag har spenderat de 3 senaste nätterna på golvet, haha, nedanför syrrans säng där hon och mamma låg och sov så skönt. Rätt stolt över min kropp som överlevde och inte har det minsta lilla ont, I still got it.

 

Jag har alltid varit en person som inte kan hantera när någon försöker styra över mig. Något så simpelt som att bli tillfrågad om att göra iordning en sallad till middagen kunde göra mig irriterad som ung. Jag gjorde det såklart utan protester, men tanken "sluta att försöka styra mig som en marionett" slutade aldrig pulsera i mitt huvud som den värsta typen av huvudvärk. I mina "yngre år", ja, jag är 70 år, kunde jag ALDRIG säga nej. Men när du blir äldre blir du säkrare i dig själv och därefter vågar du sträcka på dig och vara den du är. Därför kan jag nu sträcka på mig och vara den som inte låter sig styras. På något sätt måste du få den där stimulansen att du har kontroll över dig själv, det är även då det blir lättare för dig att låta dig släppa kontrollen för en liten stund och låta någon annan ta tag i ratten.

I samhället vi lever i idag kan du inte undgå från att andra människor styr över dig. I dina första 18 år styr dina föräldrar över dig för att ge dig en hjälpande hand och i resten av ditt liv styrs du av hur vi formar vårt samhälle genom demokratin vi lyckligtvis har. Du styrs av pengar - skatter, studiebidrag och räntor. Men du styrs även av betyg, för betyget gör att du antingen lyckas eller misslyckas i dina hopp om att komma in på din drömutbildning och få det liv du drömmer om. Vi behöver stimulans, vi behöver kontroll, för det är bristen på kontroll som leder till exempelvis ätstörningar, då det är det enda du kan kontrollera.

Detta system är något jag alltid har fightats mot. Jag kan ärligt talat acceptera det jag nämnt ovan, men för att göra det vill jag kunna kontrollera mitt liv, mina dagar och varenda litet andetag jag tar. Jag vill inte gå till ett kontor varenda dag för att göra någon annans arbete, eller att hjälpa någon annan att förverkliga deras drömmar. Detta har länge varit en mardröm, en sån där mardröm som gör att du flyger upp ur sängen, kollar runt på dina välbekanta kuddar i sängens ände och tavla där det står "do what you love", för att sedan gå vidare till nästa tavla där det står "only you can make it happen". Du kan nu andas ut för du har nu insett att det endast var en dröm, för du skulle aldrig låta det hända, inte i det här livet.

För mig är det viktigt att ta kontrollen över den roll jag vill ha i samhället. Jag vill kunna kalla mig chef och förverkliga alla de drömmar jag har. Kämpa för det jag tror på och säga nej till det jag inte tror på. Jag vill ha kontrollen över mitt liv, jag vill göra misstag och jag vill lära mig av dem. Jag vill ha lika mycket kontroll över mina misstag som över mina framgångar, för det är misstagen som leder till framgång. Varenda litet snedsteg i mitt liv ska endast vara på grund av mitt handlande och mitt val av väg genom livet. Kontrollen ska alltid finnas hos mig.

Godmorgon! Jag sitter nu sminkad och redo för fredaaaag! Jag har ju nästintill ingen skola, så det är ju dock i princip fredag hela veckan för mig. Därför har jag för det mesta ingen aning om vilken dag det är, haha. Vi startade morgonen med en stor frukost i solen, med jordgubbar och apelsinjuice, mhm. Sedan tog jag en lång dusch och sitter nu pigg och fräsch i soffan och snackar med er. Perfekt start på dagen! 

 

Ni vet känslan av att ha ätit den godaste maten och sedan sätter du dig tillrätta i soffan med en sådan härlig mättnadskänsla. Precis så är det för mig just nu, mhm. 

Måste bara säga grattis till alla som tar studenten idag! Det enda jag ser på facebook, instagram och alla andra sociala medier är alla glada studenter, men även kompisar och familj till studenter som lägger upp saker för att skriva ett megafett grattis. Hur taggad gör inte det mig då?? Nästa vecka är det min tur! Jag är glad över att vi går ut senare än alla andra just på grund av att det bara gör mig ännu mer taggad att se alla hyperlyckliga studenter. Nu känns allt lite mer verkligt och jag kan ta in allting på ett annat sätt - jag förstår att det faktiskt kommer hända. Även fast det känns lite overkligt ibland. 

 

Jag lyser fortfarande lite med min frånvaro, hehe. Har sprungit runt i varenda liten vrå i Linköping idag känns det som. Ända från stunden då vi klev ut från lägenheten vid 10 imorse har det varit konstant gående i affärer. Vi slog oss precis ner hemma, jag drog av mig mina obekväma strumpbyxor och drog på mig mjukisbyxorna i samma stund som jag tog mitt första kliv över tröskeln, känns sååå mycket bättre nu, haha. Det sista vi gjorde var att handla massa färgglada blommor som mamma nu håller på att fixa med på balkongen medan Louise ordnar med maten. Sedan sitter jag här och pratar med er ;) Längtar lite extra till vuxenlivet, egen lägenhet i en större stad, när jag är här. Men det känns sååå nära nu, 9 dagar för att vara exakt!!

Ska kolla runt på lite bloggar nu medan de andra arbetar, hehe. Känner att jag förtjänar det då jag, när vi kollade på blommor, kände mig som den där pojkvännen som får gå runt och bära på flickvännens alla kassar medan hon provar kläder.

 

Tjenaaa! Jag glömde nästan bort att jag har börjat blogga igen. Jag har tillbringat morgonen med att packa, för idag drar jag till syrran i Linköping! Det kommer bli så kuuuul. För tillfället ser jag mest fram emot resan dit då jag ska nörda spel på min mobil, haha...asså. Laddade ner några när jag skulle sova igår och det slutade med att jag somnade klockan 2 på natten. Helt obsessed.

Nu ska jag kolla om jag har fått med mig allt. Haaaatar att packa, för det känns alltid som att jag behöver mer än vad jag tar med mig, vilket gör att jag tar med mig hela min garderob istället. Men vi hörs lite senare guys!

Jag tror att de flesta studenter går runt med det där ständiga glädjeruset i kroppen och stora leendet på läpparna. Eller kanske inte alla, men majoriteten hoppas jag! Jag brukar gå på långa promenader med musik i öronen och komma på mig själv att nästan dansa fram och le så stort att fåglarna har svårt att inte flyga in i munnen på mig. Samtidigt kollar jag runtomkring mig och ser allt - fåglarna, träden, det gröna gräset, luften - och samtidigt tycka att allt är så otroligt vackert. Det är så mycket spännande på gång. Det är liksom NÄSTA VECKA som studentveckan är!! Hur sjukt?? 

Den här låten kom precis igång på spotify och jag får återigen det där stora leendet på läpparna och pirret i hela kroppen. Som om att mitt blod helt plötsligt förvandlades till kolsyra.

 

Jomen, tja! Det har varit rätt skönt att helt koppla bort bloggen ett tag, utan att känna sig stressad över att inte uppdatera. Skolan har tagit mycket tid under den tid då jag har varit frånvarande, men igår gjorde jag mitt sista prov i gymnasiet, någonsin. Frihetskänsla? Eeeh, ja!! Idag sätts betygen och vi har bara några få lektioner nu, de lektioner vi har är endast betygsnack. Så det är bara att vänta på att fira friheten genom att sjunga tills strupen hoppar ut ur käften, dansandes på ett ostadigt flak.

Vet ni vad som gav mig lite bloggsug helt plötsligt? Dels för att jag har så mycket tid över nuförtiden, men även för att jag köpte en ny mobil idag. Bara sådär, helt utan pengaångest, vilket jag får bara om jag köper ett tuggummi. Min mobil har nu gett upp, efter väldigt många smällar, och jag är nu ägare av en iphone 5s! Mmh, det som gör mig lyrisk över detta är kameran, haha. Sedan gör den sig bra på bild. Kamera-nörd.