Jag tycker personligen att såna här filmer kan bli väldigt tråkiga. Därför gjorde jag den lite kortare.
Det syns tydligt att han blir rätt tung, vilket han även var. Haha, mina armar höll på att dö några gånger då han var rätt stum. Det där går väldigt mycket i perioder. Ena passet är han såhär, stum och tung, och andra passet behöver man knappt ta i honom, utan han bär upp sig själv. Med huvudet lite mer uppåt och inte alls lika tung. Kan ni bara ta en sekund och kolla på höger galopp? Alltså, mhmm. Fast det blir kanske lite mer hallelujah för mig då jag vet hur han gick förut, detta är ju inte som en grand prix häst, men det är förbättring och en mer stabil galopp än vad han har klarat av innan. När han kom kunde han inte ens fatta galopp i paddocken då området var för litet för honom och nu kan han galoppera samlat på en av de mindre volterna. Japp, utveckling.
Ps/ Jag gillar att vi verkligen ser så proffsiga ut. Han med sin tjockis-mage och jag med mina gympadojjor. Haha.
Nu sitter jag på min säng, fortfarande svettig, även fast jag har duschat, och känner mig sådär levnadsglad som man bara kan bli av att ha spenderat några timmar i stallet. Jag ska snart kolla om jag fick något bra material när pappa filmade när jag red ett pass i paddocken. Min kamera är lite knepig att filma med om man inte är van och det är dessutom inte lätt att se skärpan i displayen när solen lyser. Om det blev något användbart, vilket det säkert blev, kommer ni få en film lite senare!
Jag och Åskar jobbade mycket på övergångar och sedan försökte jag mest jobba igenom kroppen på honom. Han var väldigt stel i vänster och därför blev det mycket fokus på det området. Det som kändes sådär extra grymt var däremot höger, alltså w o w. Även höger galopp var helt otrolig. Det gick smidigt att ta några varv på volten, vilket jag alltid blir sådär extra glad över om han klarar och ger honom då massa klappar på halsen. Då lyser han alltid upp lite extra och man känner hur stolt han blir, min stjärna ♥
Han blev däremot väldigt pigg och stark många gånger. Som när jag jobbade med att få vänster galoppen, vilket han har extremt svårt för och blir då endast trippig och skjuter ut ryttaren - det är han expert på. Efter några galoppfattningar där han tog höger istället för vänster fick han tillslut till vänster galoppen och tyckte då att det var så extremt roligt att kuta runt i hela paddocken, jag vill att han ska se vänstern som något kul och inte att det är det jobbigaste i hela världen, som han tycker nu. Därför busade vi lite och hade kul.Tillslut blev han dock så väldigt lycklig att jag fick lov att styra in i staketet för att få stopp på honom, haha, det har jag aldrig behövt förut, men han har en sådan mördar-hals som han sköt upp och jag kunde inte påverka alls. Trots det är jag nöjd över busen idag, det blåste något extremt och det gjorde honom lite trippig, vilket jag även förstår, men han gjorde inget mer än blåste upp sig lite ibland. Detta gör mig stolt ♥
Jag fick sovmorgon till 10 idag, vilket verkligen behövdes kände jag, men ändå var jag helt slut och kände att det behövdes någon timme till. Det är dock svårt att sova då jag hela tiden är på spänn att de ska ringa från jobbet och säga att jag ska jobba då jag jobbar extra som vikarie, därför är det väldigt svårt att sova längre än till halv 7. Nu ska jag iaf göra mig iordning för att sedan gå ut till stallet och rida Åskisen i paddocken. Det skulle egentligen varit kvällssysslan idag, men jag ska vara med en saknad vän lite senare, när hon har slutat skolan ;) Njuter verkligen av att kolla på mina kompisar gå igenom den där missären.
Detta gillar jag. Kontrasterna mellan att vara på stan med kompisar i de tighta jeansen, blusen och de röda läpparna till att, direkt när du kommer hem, sätta på dig ridbyxorna med hästskit på sig från förra gången du använde dem. Japp, kontraster.
Den mening som jag har hört säkert minst 4 gånger sen stunden då jag tog septum, vilket var, som ni vet, 23.30 igårkväll, är "men nej, det där som är så fult". Det som gör att den där meningen är acceptabel är hur man väljer att uttrycka sig. Vissa väljer att säga det på ett sätt som skriker "du förstör ditt ansikte, ta ut den där grejen på en gång", medan vissa har lite mer acceptans där de accepterar att vissa tycker att det är fint. Det finns en acceptans i att människor tycker olika och har olika åsikter, "jag tycker att det är fult, men du gillar det. Fine. Då är det klart att du ska ha det."
Det tycker jag är så viktigt, att man ska kunna ha olika åsikter angående en fråga och acceptera det. När någon säger "men nej, det där som är så fult" accepterar jag att du tycker det, även om jag tycker olika, men då får du göra samma sak - acceptera att jag tycker att det är fint.
Kolla vad jag råkade göra igår! Alla mina piercingar har varit väldigt spontana, det har liksom bara hänt. Denna hände igår runt 23.30, haha. Men jag gillar att leva lite spontant, allt för att få ett mer händelserikt liv i en något händelselös stad ;) Jag åkte till stan för att träffa mina kompisar klockan 11.30 igår och rullade in i garaget här hemma 1.00, men tiden gick såå fort och jag hade verkligen så otroligt roligt hela tiden. Världens bästa vänner. Det var dock rätt ofattbart att jag inte svimmade av utmattning då jag inte hade sovit på 36 timmar, men det var rätt härligt för då blev allt till världens roligaste grej. Haha.
Jag är redo att kicka igång en ny dag och ikväll ska jag rida minst en häst! Finaste Åskar ♥ Men innan ska jag återigen in till stan för att hänga med mina kompisar, can't get enough, haha.
Ps/ just nu har jag bara ett läkesmycke som jag inte tycker är så extrem snyggt då den är för stor. Jag vill ha en öppen, mindre, i silver. Mhmm. Då blir det även enkelt för mig att vika upp den när jag jobbar.
Detta gör mig så löjligt lycklig just nu.Fotonörd. Jag fick med mig film till min instax mini i fredags när jag var i Stockholm och jag var bara tvungen att testa ta ett kort. Älskar känslan att få bilden i handen på en gång. Som sagt, överlycklig fotonörd.
Dessa trevliga inlägg som kommer till i brist på inspiration.
Jag har aldrig någonsin haft så dålig hy som jag har nu vilket är resultatet av för mycket festande.
Jag bäddar min säng varje morgon och har alltid ett städat rum. Om jag inte har det kan jag inte vistas i mitt rum, så om jag ska vara inne på mitt rum städar jag alltid innan.
Igår grät jag för första gången på minst ett år. Det kändes som att det gav mig en allergisk reaktion då mina ögon blev helt igensvullna, såg ingenting, och min hy blev dessutom jättetorr. Haha. Allergisk mot känslor.
Jag skulle så gärna vilja ha massa tatueringar, men jag har så stora problem att bestämma mig vad jag vill göra. Det finns så många fina, men hur ska man bestämma sig? Lider av sådan extrem beslutsångest, när jag är 40 år har jag möjligen bestämt mig.
Jag älskar att lyssna på andra när de pratar känslor.
På grund av min beslutsångest, den är helt sinnessjuk, är jag en sådan jobbig jävel att jag aldrig kan bestämma någonting, inte ens den enklaste sak. Mitt svar på frågor som "vad ska vi hitta på?" eller "vart ska vi gå och äta?" är alltid "spelar ingen roll, välj du". Och att välja vilken pizza jag vill ha är som att välja om jag ska avliva min hund eller inte.
Kolla vad jag har gjort! Det var dock ett bra tag sedan jag gjorde klart den, men det har tagit ett tag för den att bli publiserad. Nu är den iaf uppe, min hemsida. Jag har dock inte så många bilder som jag vill lägga upp än, alla bilder måste vara perfekta. Vad tycker ni?
I denna stund har jag svårt att tro, eller tillåta mig att tro, att det finns någon som passar dig lika bra som jag passar dig. Någon som känner dig utan och innan. Någon som kan dansa med dig i total frihet och känna till varenda rörelse du gör. Hur din kropp formar sig efter mina steg, mina andetag.
Jag vill inte tillåta mig att tro att någon passar dig lika bra som jag passar dig. Att någon annan än jag ska vara den som får ta del av den glädje du utstrålar när du springer så fort benen bär dig. Den där glädjen som går som elektricitet genom din kropp, en våg av sprudlande glädje som passerar varenda nerv. Sekunden innan du har exploderat, slungat iväg dig själv upp i luften och dansat iväg med huvudet mellan benen, har jag redan satt mig djupt i sadeln för att följa varenda liten rörelse du gör. Varenda steg. Vi andas med samma organ, springer med samma ben. Lika väl som jag vet när min hand kommer öppna sig för att dra undan pannluggen som döljer dina uttrycksfulla ögon vet jag även när du kommer explodera.
Jag vet bättre än någon annan på denna jord att du inte gillar volter då det endast bygger upp en frustration inom dig. En frustration av att inte längre vara oövervinnerlig, inte kunna ge allt. Du får prestationsångest, något väldigt välbekant även för mig. Men jag vet även att du gör ditt bästa, för mig. Även om denna frustration inom dig ibland kokar över och ger ifrån sig ett jordskalv som du måste leva ut vet jag, sekunden innan dina känslor hamnar utanpå skinnet, synligt för åskådare, att jag nu måste tillåta mig att släppa kontrollen och låta dig föra mig i dina danssteg.
Jag vill inte tillåta mig att tro att någon passar dig lika bra som jag passar dig på grund av att den enda gången jag kan dra av skynket som döljer mitt rätta jag är när jag är med dig. Med dig vet jag vem jag är. Med dig fattas ingenting. Därför vill jag inte dela min andra halva med någon som inte ler som störst när lyckan i din kropp utspelar sig i en symfoni av danssteg. Någon som ser din lycka och uppskattar den. För detta, när du är såhär lycklig, är när jag är som lyckligast. Jag vill aldrig sluta ögonen, för det enda jag vill är att se dig såhär. De där uttrycksfulla ögonen som lyser upp ännu starkare när jag snabbt backar undan för att du ska springa in mot mig, som jag lärde dig att du skulle göra. Jag lärde dig att leka med mig. Du visste hur man lekte, men du visste inte hur man lekte med någon, utan endast den självständiga lek du gärna gjorde när du slängde med kroppen för att bli av med den som så ivrigt ville leka tillsammans med dig. Jag lärde dig att släppa någon nära, så som du lärde mig samma sak.
Med öronen spetsade framåt och med nyfikenhet i blicken galopperade du vid min sida. Samtidigt som dina känslor återigen hamnade utanför kroppen höll du fortfarande fokus på mig, du skakade på kroppen och vädrade bakhovarna i luften, men vände dig sedan snabbt i luften för att komma in till mig och bjuda upp mig till lek. Med den där blicken jag så ofta har sett och som alltid fyller mig med en så stark kärlek att det känns som att hjärtat snart brister då det är för litet för att klara av den enorma plats du tar. När andra kallar dig galen, kallar jag dig lycklig. Det är därför ingen passar dig lika bra som jag passar dig. För det är din galenskap som gör dig till perfektion, en varelse som gör att jorden börjar skaka när du landar efter skutten av glädje, som gör att löven dansar med i vindens andetag och som gör att skratten inte längre är dova.
Jag vill inte tillåta mig att tro att någon passar dig lika bra som jag passar dig. För ingen kommer någonsin lära sig det vi har lärt varandra. Ingen kommer ha sett dig när din energi var som ett elkraftverk som var på väg att explodera. När det där konstiga djuret på fyra hjul kom bakom dig och du inte kunde göra annat än följa dina instinkter och fly. Ingen annan än jag kommer vara den som har känt hur varenda muskel i din kropp spänt sig när du slänger dig i panik för att fly från faran som kommer bakifrån. Ingen annan än jag skrattar åt dina påhitt och ger dig en betryggande kram när du tror att någon osynlig varelse bakom dig kommer döda dig. Ingen annan än jag kommer älska dig bortom allt annat, allt mänskligt och allt som går att se med blotta ögat. Ingen annan än jag.
Igår lyssnade jag på låten The Fault in Our Stars, som Troye Sivan har gjort, på repeat, säkert 30 gånger. Det är konstigt att jag inte tröttnat på den, skulle kunna spela den 30 gånger till, minst. Hade en något sentimental söndag då jag låg i min säng, i min pyjamas, precis hela dagen. Det känns rätt bra att det är måndag och att jag blir motiverad av det. Min sentimentala söndag skapade dock ett långt och känslosamt inlägg om min kära Åskar och det kommer publiceras under dagen, tills dess får ni dessa filmer som får mig varm i själen. Vem är ens den där runda studsbollen på fyra hovar.
Så, när klockan var 4 gick jag alltså ner till duschen för att duscha, sätta i hårinpackning, shave my bod och helt enkelt ha lite spa time. Sedan målade jag mina naglar och satt en ansiktmask, allt för att fördriva tiden lite och få en så bra start på dagen som möjligt. Jag gick aldrig och la mig igår och har alltså varit uppe hela natten, men är hur pigg som helst! Jag älskar att vara uppe tidigt. Se hur det blir allt ljusare i huset. Att du sparkar till den där bordskanten när du går ner till duschen på grund av det totala mörkret som omger rummet, men att sedan faktiskt kunna se formerna på det feta bordet med väldigt vassa kanter när du har duschat klart och går upp på ditt rum igen.
Godmorgon förresten! Ni är kanske i full gång till jobbet? Eller gör er iordning för skolan? Det är vid såna här tillfällen, då jag vet att mina kompisars väckarklockor säkert ringer vid den här tiden eller till och med ännu tidigare, som jag är tacksam över att vara klar med skolan ;) Nu ska jag äta min frukost och sedan ladda upp för en ny dag! Trots ingen sömn alls så är jag sååå taggad, det kan dock vara på grund av koppen kaffe jag nyss hällde i mig, gissar på att jag behöver fler såna då jag någon gång under dagen kommer känna mig döende. Jag är en av dem som behöver min sömn, annars kan jag nästan svimma eller få ett krampanfall, haha.
Hoppas ni får en grym måndag förövrigt, glöm inte att kicka ass nu hörrni.
Godmorgon, hehe... Jag vaknade klockan 1 idag? Det har aldrig hänt förut, så tänk er chocken när jag kollar på klockan, haha! Men det betyder bara att jag behöver det efter att ha varit uppe hela fredagsnatten. Jag ska ha en lugn gos-söndag idag, lyssna på musik och skriva. Som jag även gjorde till klockan 3 inatt, haha, inte konstigt att jag vaknade så sent kanske? Anyways, vi hörs när vi hörs! Det kan hända att ni får lite känslosamma texter uppladdat, så håll koll ;)
Jag älskar när du kollar i mobilen dagen efter och hittar såhär gosiga bilder ♥ Det var jätte trevligt igår, rätt lugnt, men ändå såå kul. Bara man är i bra sällskap så blir det mesta grymt. Idag tänkte jag ta en bloggfri dag då jag är rätt seg och vill mest samla inspiration, tänka och andas. Kommer ändå inte ha något roligare att skriva än "nu böt jag ställning från fosterställning till hunden", så då kan bloggen vila lite.
Jag kommer vara lika tråkig som jag alltid är och publicera mobilbilder. Men lite cred måste man väl få som bloggare när man säger "vänta, rör inget!! bild till bloggen *klick*", vetekatten fick även lite reklam. Hehe.
Nu sitter jag iaf på tåget, lyckades flörta till mig en första klass plats i en nästan helt tom vagn, haha! hur skönt? jag har inga hörlurar och på tåget till sthlm var det nära att det blev blodbad i hela min vagn. Ni vet när två tonårstjejer pratar om en snygg kille som har skrivit till en av dem och de berättar det för sin kompis varav båda gör ett gällt skrik. Så har aldrig jag varit ;) eller jag tror faktiskt att jag aldrig har varit så, haha. Sedan när en av dem även sitter och trycker på mitt säte, aaah, då rinner det över.
Godmorgon fredag! jag har saknat dig ♡ även fast varenda dag känns lite som fredag, haha! klockan ringde halv 6 imorse och jag var d ö d när jag kravlade mig upp ur sängen för att göra mig redo för att sätta mig i bilen och köra till stationen för att sedan ta tåget till sthlm. Min trötthet har omvandlats tills någon slags hjärtklappning då jag hinkade i mig massa kaffe för att vara pigg och göra den här hektiska, men otroligt roliga, dagen bäst på alla möjliga sätt.
Nu sitter jag på stationen och väntar på tåget som ska ta mig till huvudstaden. Ska dit för att möta upp min syster för att gå runt i lite affärer. Jag tar sedan ett rätt tidigt tåg hem för att hinna gå ut med några vänner mot kvällen! Så, jag är rätt taggad på den här dagen.
Jag landade precis med rumpan hemma efter att ha spenderat 4 timmar i stallet, 3 av dessa timmar pratade jag med Madde (ägaren till Walle) för att catcha upp lite och höra om allt vi har missat i varandras liv sen sist vi sågs. Hon är en sån människa som jag skulle kunna prata med i flera timmar och det känns som 30 minuter. Tiden springer iväg och man har så svårt att slita sig för att göra det man egentligen är där för, att umgås med älskade Wallebus och Nässlis. Men såna personer är härliga att ha i sitt liv och ger sån enorm energiboost.
Walle var hur trevlig som helst att sitta på och jag log precis hela tiden jag satt på hans rygg. Jag red barbacka, i mjukisbyxor och med endast strumpor på fötterna, frihetskänslan där är massiv, och jag kände mig bara så innerligt lycklig. Han börjar med att vara så övertaggad och glad över att få komma ut i skogen så han vet inte ens vad skritt är. Öronen spetsade rakt fram och svansen rakt upp i luften. Under hela ridturen. Jordklotets positivaste och gladaste häst. Åh, han gör mig så lycklig ♥
universums mest smickrande bilder
Redan när jag kom ner till hagen för att ta in hästarna kände jag Walles härliga energi stråla rakt in i själen på mig. När jag tar på honom grimman biter han tag i den och han vill gärna leda sig själv genom att ta tag i grimskaftet. Sedan när jag ska pussa honom på mulen för han upp överläppen varenda gång så att jag istället får en något slemmig puss på tänderna. "Aah, ska vi hångla?", lite så.
Nej hörrni, nu har jag fått ut all denna kärlek jag har för den här hästen och måste hoppa in i duschen för att sedan sova. Godnatt ♥
Tjena! Rullar er dag på bra? Jag tar en liten paus hemma för att gömma mig från regnet. Planen var från början att åka direkt till stallet för att gå ut på en promenad med Walle. Men sedan började det spöregna när jag körde hem från jobbet och jag valde då att köra förbi infarten till stallet för att istället åka hem för att äta och vänta på att regnet har lugnat ner sig.
godmorgon! jag startade dagen med ett samtal från jobbet som frågade om jag kunde börja jobba 7.30. Så jag bara drog på mig första bästa kläderna och borstade tänderna för att sedan, 5 minuter senare, sitta i bilen på väg till jobbet. Jag körde till jobbet med ett leende på läpparna för det känns så bra att äntligen rulla in lite pengar. Livet känns rätt bra just nu. Jag tänker på den där hästen som kanskekommer stå i en box i stallet granne med mitt hus. Har ett konstant lyckorus i kroppen.
Vi hörs mot kvällen när jag har landat hemma! Direkt efter jobbet ska jag till min Wallegos för att skritta honom. Så vi hörs när jag har landat hemma i soffan ikväll!
Vet ni vad jag precis råkade göra? Okej, hur ska ni veta det. Haha. Jag slängde ner min mobil nerför trappen och den studsade två våningar. Tänk er ångesten när jag gick ner för att hämta den och kolla om den överlevde fallet från tredje våningen. Tänk er då glädjen när jag ser att den inte fick en enda repa, haha. Det finns en gud, känner jag lite nu.
Förövrigt kom jag precis in från en gosig tur i skogen på Åskar och ska snart hoppa in i duschen innan jag sätter mig ner framför teven och inväntar idol. Den här dagen har varit såå bra och det känns lite som att jag svävar på moln. Med det sagt ska jag springa in i duschen!
Jag hittade för någon dag sedan en text på Hanna Fribergs blogg. Det var en text som hennes kompis hade skrivit och som verkligen fångade mig. Varenda ord kändes så rätt och det är vad jag länge har känt men inte kunnat sätta ord på. Så jag känner mig glad att någon kunde säga det jag så länge inte kunnat sätta fingret på! Därför delar jag texten här. Enjoy.
"Det kommer en tid då man bli redo, redo att släppa in en annan människa i sitt liv. På riktigt. Då man är redo för att känna, för att satsa, för att ge sitt hjärta till någon annan. Man är redo för att bli två.
Det kommer en tid då man blir redo att släppa taget om någon, låta personen som betyder mest av allt, gå en annan väg. Man är redo för att gå vidare, man är redo att stå på egna ben.
Till slut så är man redo, redo för att förlåta, redo för att förlåta någonting som har gjort riktigt ont, under en längre period. Man kommer till en tid i livet då man är redo att ta personen i handen och acceptera dennes förlåtelse. Man kommer någon gång har läkt så pass mycket att man inte länge skadas av denna person, man är redo att förlåta.
Det kommer en tid då man är redo för att upptäcka nya saker, leva ut sitt liv till fullo, ta risker och göra saker som man aldrig vågat förut. Det kommer en tid då man blir modigare än någonsin, då ingenting är för stort eller för otäckt, då ingenting är omöjligt.
Det kommer en tid då man är redo att åldras, man är redo att lämna det gamla bakom sig. Glömma, förlåta och se framåt. Man blir redo att åldras och ta åldern med storm. Man är helt enkelt redo.
Innan du är redo så kommer du inte möta din stora kärlek, även fast han står precis framför dig. Är du inte redo så kommer din väns förlåtelse bara vara tomma ord, tomma ord som inte kommer gå att besvara. Är du inte redo att släppa in någon i ditt liv eller hålla någons hand så kommer du heller inte göra det. Är du inte redo att ta steget ut i verkligheten och upptäcka nya saker, då kommer du heller inte göra det.
Och bara för att du är redo så betyder inte det att den personen som du vill släppa in i ditt liv är redo att öppna sitt hjärta för dig. Din vän kanske inte är redo att ta emot din ursäkt, även fast det inte finns något du hellre vill. Någon är inte redo att släppa taget om dig, och du kommer då inte bli släppt innan personen i fråga är redo för det.
För du måste vara redo, för är du inte redo så är du inte redo."
Jag börjar verkligen bli som en av de man ser i filmer. De ungdomar som sover till lunch och inte har något liv. Jag låg i sängen till klockan 11 och det värsta är att jag vaknade klockan 7 och tänkte gå upp då, men sedan insåg jag att jag inte har några planer för dagen alls så what's the point att ens kliva upp ur sängen. Är inte det väldigt deprimerande? Haha... Jag ska iaf ringa några jobbsamtal nu, för det här börjar gå nerför snabbt och intensivt.
Ni vet känslan när ni söker efter hästar på hästnet och känner att ingen känns riktigt rätt. Det finns så många fina hästar där ute, många som har rubriken "trevlig skogsmulle" eller "häst med egen motor". Det är ofta det sistnämnda som jag fastnar för och klickar mig in på. Men det är inte förrän jag ser bilden som mitt hjärta, om jag har tur, kan hoppa över ett slag och jag gör ett litet pip. Det är då jag vet att jag har hittat hästen. Du VET när det är rätt. Jag har länge haft planen att köpa en unghäst för utbildning i ett år och för senare försäljning, men det där med kostnader har bromsat upp mig något enormt. Men jag vill satsa, jag behöver satsa. Därför har jag kollat runt på hästnet i någon vecka utan att hitta den där hästen som får mig att tappa andan och dra ett högt och ljudligt andetag. Förrän alldeles nyss.
Det finns väldigt många fina hästar ute på marknaden. Men oavsett hur fina de är och hur bra det låter i de ord som står under den fina bilden på en häst som hoppar 1,50 med en teknik som gör att du aldrig vill se någon annan häst än den hoppa, så måste du känna någonting inuti för att veta om det är rätt eller inte. Jag har kommit över många såna hästar och jag har då tänkt, kanske ska man köra på den ändå. Den är vrålsnygg och hoppar som en gud. Varför inte? Men jag har inte känt det inombords. Förrän jag kom över en annons med rubriken "speciell unghäst lånas ut till rätt ryttare!" och redan då kände jag att det var lovande. När jag sedan klickade på annonsen och ser en vrålsnygg häst med blicken av livsglädje och positivitet drog jag det där höga och ljudliga andetaget som nästan skrämde livet ur mig då det kom oväntat och av ren reflex. Sedan börjar jag läsa och när jag läser ord som "tuff", "orädd", "utmaning" och "problemhäst" drar jag ännu ett oväntat läte som nästan skrämmer mig ännu mer den här gången. Det är nästan lite pinsamt att jag alltid fastnar så mycket för dessa hästar, men vad ska man göra. När det gäller hästar gäller det alltid att gå på känsla och adrenalinjunkie som jag är så är dessa hästar rätt för mig. De ger mig så mycket och detta gör att jag kan ge lika mycket tillbaka.
Vet ni vad jag har gjort heeeela dagen. Legat i min säng. Återigen, känslan av sunkig, lat och arbetslös tonåring. Men jag har faktiskt gjort lite nytta genom att leta inspiration bland bloggare och även letat ytterligare information om det jag ska satsa på nu till hösten ;) Jag börjar bli lite nervös, för ikväll ska jag snacka om detta med en viktig person i mitt liv. När allt är hundra procent klart och redo att genomföras kommer ni få höra vad det handlar om. Detta motiverar mig något otroligt just nu och det känns verkligen som att detta kommer hjälpa mig mycket. Nu ska jag fortsätta inspireras av andra och hoppas att jag snart är den som andra inspireras av. Stay tuned.
// Haha, det här skulle egentligen bli publicerat för 1,5 timme sedan, men jag glömde publicera då jag fastnade vid allting angående mina höstplaner och glömde helt bort allt annat. Som det blir när någonting är viktigt för dig ya know. //
Som alltid när man fotograferar så slutar det med att du hittar flera störda bilder än seriösa på minneskortet. Det händer sällan mig, men jag har hört att det är ett vanligt fenomen. Haha, nejdå, det händer mig väldigt ofta as you all can see.
För att se lite mer smickrande bilder kan ni klicka HÄR.
Varenda gång jag går och lägger mig på kvällen tänker jag "jomen, imorgon ska jag gå upp lite tidigare så att jag orkar ta kort på frukosten till morgoninlägget", men händer det någonsin? Det känns lite deprimerande att gå upp klockan 9 om dagarna. Som någon deprimerande lat arbetslös ungdom som bara ligger hemma och skräpar. Det känns dock som att jag skolkar från skolan, haha! Anyways. Jag har verkligen inga planer för dagen, så det kommer antagligen bli massa planering inför framtiden. Såna där roliga vuxengrejer ya know.
Ikväll ska jag även kolla lite närmare på det jag snackade om igår. Är så pirrig i magen, aaah. Hoppas ni får en bra dag i skolan/jobbet! Kick ass.
Det här är det bästa som har hänt mig. Framförallt den svarta. Mhmm. Jag fick nästintill en orgasm när jag kollar på Acnes helt galna kläder, som såg ut att vara varmare än isbjörnens alla lager av fett och päls. Men detta gör mig även osäker på om jag endast gillar tanken att dessa feta och gosiga kläder ska skydda mig från den kalla vintern eller om jag faktiskt tycker att det är snyggt. Gosigt såg det ut iaf och jag skulle inte tacka nej till att gräva ner mig i dessa i vinter.
Fight for the things that make your heart beat faster.
Det finns verkligen inget stopp på mig. Jag har ju tidigare nämnt att jag tror att jag vet vad jag ska göra mitt första år som icke studerande. Det har nämligen kommit upp fler idéer i mitt huvud och alldeles precis nyss, när jag sitter och förundras över en helt galet bra röst på idol, kom det upp något som jag kände direkt att detta är vad jag verkligen verkligen verkligen vill göra. Därför började jag googla lite och inser snabbt att det skulle gå att fullfölja utan problem. Imorgon ska jag snacka med en person angående detta och sedan, om det fortfarande känns bra, starta processen. Det känns som att jag har hittat det som saknas i mitt liv. Ååh, det känns så bra! Vill plinga på dörren hos personen i denna stund och snacka om detta på en gång så att jag kan starta nu nu nu nu.
Jag landade i soffan för en liten stund sedan efter en eftermiddag med mina favoriter. Jag njuter verkligen av att ha dragit av mig mina jeans och satt på mig de skönaste och gosigaste kläderna jag kunde hitta. Visst har det blivit kyligt? Det känns nästan som höst. Fast lite skönt är det ändå för det känns lite motiverande och gör dig nästan lite taggad på att ta tag i livet och alla nya satsningar, oavsett om det gäller hästarna, skolan eller karriären.
Något som jag konstigt nog tycker är väldigt motiverande är Keeping up with the Kardashians. Haha. Men visst är det programmet helt underbart? Jag njuter verkligen när jag kollar på det. De är så genuina, samtidigt som de har ett väldigt flådigt liv. Aah, älskar det. Sitter och kollar på det atm och ska snart äta mat. Sedan tänker jag lägga mig under en filt och kolla på Idol.
Hur har er måndag sett ut? Har ni haft en bra första dag i skolan?
Jag gråter så sällan så jag kan räkna alla de gånger jag har gråtit i mitt liv. Kanske inte de gånger jag grät när jag hade bajsat i blöjan, men annars. Haha. Till och med de gångerna på dagis minns jag och även då, mer då än nu, var jag väldigt beslutsam att ingen skulle se mig gråta så jag trotsade gråten med all min kraft och höll den inne. Känner mest, why? Lite tårar är bara nyttigt för dig. Nu är det som att jag inte vet hur man gråter, känner ingen sån där gråtkänsla längre. Som om tårkanalerna är borta, haha.
Andras barn skrämmer livet ur mig. Jag måste verkligen lära känna ungen innan jag kan slappna av och trivas i dens sällskap. Tills dess kommer mitt hjärta kuta iväg i 150 och jag kommer blåsa upp mig som Åskar när han ser en skylt ligga ner i gräset när ungen pratar med mig.
Det finns inget så underhållande som när någon gör en rejäl vurpa.
När jag var liten ramlade jag väldigt ofta nerför trappen och nedanför trappen står en byrå som självklart åker in i ögat och nästintill petar på min hjärna. Detta hände så ofta så jag började drömma drömmar om det. På repeat, flera nätter i rad. Traumatiserad unge.
På tal om drömmar och en något disturbed unge. Jag hade en period då jag gick i sömnen. Gick nerför trappen, lyckades nu åtminstone hålla mig på benen, och gick flera varv runt köksön i köket tills mamma kom och hjälpte mig upp i sängen igen. Jag minns ingenting av det här, även fast jag hade helt öppna ögon hela tiden. Det började sedan återupprepa sig varenda natt under en längre period. Jag till och med hoppade över en hög grind som vi satt dit för att jag inte skulle ramla nerför trappen, haha. Ni vet när man drömmer att man ska gå på toa för att man ligger i sin säng och är kissnödig på riktigt, så kissar man på sig när man kissar i drömmen? Det är inte över än. Jag hade en sån dröm medan jag gick i sömnen. Så går jag in i syrrans rum, där hon ligger i sin säng, för att jag tror att hennes säng är toan. Säger bara en sak, det var tur att mamma hann stoppa mig.
Det är nästan förundransvärt att jag ändå blev en rätt decent människa ändå, haha...
Godmorgon! Jag vaknade strax innan 9 idag. Såå skönt med sovmorgon. Livet som arbetslös, haha. Det känns fortfarande lite skrämmande att många är i skolan i den här stunden. Det kommer nog ta något år för mig att förstå detta, haha. Nu ska jag iaf börja med alla vuxengrejer. Later!
Mysfaktorn är inte direkt lika hög när regnet smattrar mot rutan och jag inte har något annat internet än mobilens på grund av att det är strömavbrott. Haha... Jag njuter verkligen av regnet då det inte har blivit många såna här kvällar den här sommaren, jag klagar inte, men att inte kunna se på film eller dylikt drar ner på det gosiga. Anyways. Jag uppgraderade headern till något lite snyggare och mycket bättre (bilden ovan) och imorgon, då det kommer regna hela dagen, har jag planerat att endast sitta under tak, i mitt rum, och ändra på alla dessa saker som bör uppgraderas på bloggen. Sedan ska jag även ringa några vuxna samtal och leka vuxen. Det känns som en riktigt bra måndag, to be honest.
Något som bara känns så fruktansvärt fel och läskigt är att många går tillbaka till skolan imorgon. För det första, hur fort gick inte sommaren? För det andra, vad i helvete. Och för det tredje, alltså vad fan? Jag är fortfarande helt out of my mind att jag är klar. Finito. Det är skönt, men läskigt. Jag är väldigt tacksam att jag slipper den där skolångesten som säkert väldigt många ungdomar lider av för tillfället. Men damn boys and girls, ni som börjar första året på gymnasiet listen up. Gymnasiet är en tid i era liv där ni ska ha kul och ta in allting runtomkring er. Det är som en prövning inför vuxenlivet. Ni kommer träffa många nya, helt underbara, människor, som ni kanske kommer ha kvar i era liv föralltid. Hur spänd och nervös du än är över att träffa alla dessa nya människor som kommer vara din klass i 3 år så ska du våga vara dig själv. Du har tre helt underbara år framför dig, där du kommer utvecklas något enormt som person.
Till alla er som går in på ert sista år. Det sista året i gymnasiet var den bästa tiden i mitt liv. Jag gick runt helt lyrisk i skolkorridorerna för jag visste att jag hade gått 11 år i skolan, en hel livsstid kan man säga, och nu entrade mitt sista år. NJUT. Och under vårterminen är det helt okej att vara lite nuts. Under studentveckan bör ni vara helt out of control, om ni inte är det får ni inte längre läsa min blogg. Anyways, studenten var och kommer förmodligen vara den bästa dagen i hela mitt liv ända tills jag föder en unge eller något liknande. Kalla mig känslokall, men jag har faktiskt svårt att tro att mitt barns födelse kommer ge mig lika mycket glädje och livsgnista som när jag stod där och viftade med mitt plakat med en tår längs min kind. Detta bevisar mycket, att jag nästintill började gråta av glädje, för om det är något jag inte vet hur man gör så är det att gråta.
Jag råkade hamna framför kameran idag för att ta lite nya bilder till nya hemsidan! Hinner inte skriva så mycket för måste städa mitt rum nu efter att jag har slängt runt på möbler och smågrejer för att få en clean bakgrund, haha... Vad gör man inte. Sedan är jag akut kissnödig också och måste springa på toa. Direkt efter toa och städ sätter jag mig i bilen för att umgås med fina vänner ♥
Have fun because you'll never be as young as you are now.
Det finns nog ingen mening som kan göra mig så stressad, men samtidigt så taggad på livet som den meningen. Men visst stämmer det? Du kommer aldrig vara så ung som du är just i den här stunden. Var uppe sent med vännerna en skolkväll, ta en spontan resa till Grekland, hoppa bungyjump. Gör allt det du tänker på och drömmer om. Det är tillåtet att vara dum när du är ung, för att sedan kunna leva på det när du är 40 och det kanske inte längre känns tillåtet att lämna sitt liv bakom sig för att ta en spontan resa. Som ung ska du inte tänka alltför mycket på konsekvenser, du ska bara göra det utan att tänka. Tänka kan du göra när du sitter på ålderdomshemmet och äter din välling.
Ni vet alla de där tillfällena med era vänner då ni kommer på en riktigt dum idé som ni vid första tanken direkt känner att det är för dumt för att fullfölja. Men ändå finns det något i det som inte låter så dumt ändå. Så ni kollar på varandra och säger "ska vi?". Vid alla såna tillfällen är svaret alltid "ja".
Tjena! Jag kom precis in från en lite längre tur på Åskar. Det var en mycket trött ponny jag satt på idag. När ponnyn går från rodeohäst till tjock ridskoleponny blir man lite fundersam över om han är sjuk på något sätt. Men alla kan ha sämre dagar och det här var en av Åskars helt enkelt.
Nu ska jag äta frukost, som alla andra helgdagar då jag alltid kliver upp ur sängen 1 minut innan jag ska gå ut till stallet för att rida. Men morgonturerna är alltid de bästa. Går det ens att starta dagen på ett bättre sätt? Lite senare ska jag träffa några kompisar och innan dess ska jag försöka gå igenom lite business stuff. Under morgonen har jag även kommit på vad jag ska göra under det här året och jag är så excited över att bara satsa!! Jag har velat så länge över hur jag ska göra, men nej, nu ska jag sluta tänka och bara göra. För tanken av att göra detta gör mig pirrig i hela kroppen, då kan det väl inte vara fel?
Några bilder från i måndags då jag bjöd mina friends på middag, det blev italienskt - pasta med stora köttbullar i tomatsås, aaah, mhmm. Sedan gjorde jag drinkar med alldeles för mycket sprit och sedan avslutade vi med lekar, vilket lämnade ett blått märke på mitt ben lika stort som Afrika. Men det var en bra måndag, en av de bättre.
Jag har setat ner med massa bilder ända sedan jag kom in från stallet och funderar nu på om jag ska storstäda mitt rum, samt garderob, eller om jag ska ta på mig ett par byxor och gå ut på en promenad. Planen är även att put on my business face och planera min framtid lite. Det ger lite ångest att inte ha någon riktig plan, men samtidigt är det väldigt skönt att bara få vara ung och leva. Vilket du inte har haft möjlighet till när du har studerat hela ditt liv. Inte på samma sätt åtminstone. Anyways, en promenad kan vara bra just nu.
Kolla vad jag klickade hem i förra veckan! Jag blir helt lyrisk bara jag kollar på den för den är så fiiin. Nu måste jag bara köpa film till den och sedan ska jag ha med den överallt. Vill ha massa polaroid bilder på väggarna och överallt i mitt rum. Alltså, tänk er vad fint.
Jag sitter helt genomsvettig efter ett pass på Åskar i solen. Svettdropparna på ryggen börjar sakta krypa sig neråt. Åh, en dusch skulle sitta jäkligt bra nu. Det blev endast ett lätt "känna på" pass, då det var ett tag sedan vi jobbade på volten. Därför blev det mycket volter, serpentiner, övergångar, aah, bara sånt där basic helt enkelt. Han kändes bra, om inte lite loj och "måste jag göra det där", men ändå så kämpade han på med en överhyper Viktoria på ryggen som försökte stråla av positivitet och glädje bara för att han skulle tycka att det var skitkul. Han brukar ofta vara väldigt positiv till arbete, även om han tycker att dressyren är onödigt skit, och gör galoppombyten när jag endast ber om trav. Men det är inte konstigt att det blir lite mer ansträngt när de går i gröna hagar på heltid.
Nu ska jag iaf hoppa in i duschen och sedan äta frulle. Alltid hästarna först, haha.
dos picelitos från i torsdags innan jag drog på festligheter
Efter ett mycket intensivt skolår och sedan 8 veckors jobb landade jag långt ner i gruset när jag äntligen kunde andas och få återhämta mig. I söndags när jag gjorde mitt sista kvällspass som vårdgivare på heltid var det med extrem glädje som jag satt mig i bilen på väg hem. Veckan innan kände jag nästan lite ångest över att sluta, på grund av att jag älskar atmosfären och människorna, men min sista vecka var intensiv och tog nästintill knäcken på mig då jag jobbade varenda dag. Men visst ska man väl sluta på topp? och det gjorde jag, minst sagt. Jag har dock knappt kunnat röra på mig, inte ens ett finger, på hela veckan på grund av att min kropp är helt utarbetad. Men nu, 5 dagar av återhämtning, känner jag mig redo för livet igen. Vilket är så skööönt.
Det är dock nu som ångesten över att vara arbetslös börjar komma. Vad gör man med livet liksom när man inte har någon inkomst? Känns som att jag endast ligger som en jäkla rotfrukt i jorden. Jag kommer jobba extra och därefter få pengar utifrån det, men det känns inte sådär extremt safe som jag skulle vilja med tanke på vad jag har för planer (mer om det senare, hehe). Förövrigt känns livet bra. Riktigt bra faktiskt. Lite smått ångest över framtiden, men vem har inte det som arbetslös 19 åring (skrev 91 åring först, haha)?
Jag känner mig iaf taggad på att satsa, bara göra en vild satsning. Utan att tänka, bara hoppa och hoppas att fallskärmen vecklar ut sig.
Godmorgon!! Jag har precis smällt i mig frukost. När klockan ringde halv 8 var jag helt slut, ni vet när man verkligen måste ta i med all sin kraft för att hålla ögonen öppna. Det smärtar ända in i själen, haha. Därför sov jag vidare och vaknade halv 11 igen. Det behövdes verkligen! Nu är jag helt utvilad och känner mig lite taggad på att jobba 14-21. Det känns bra när man kan säga att man blir taggad av att åka till jobbet, det är så det ska vara!
Alltså denna hetta. Det känns sådär obehagligt, som om jag har 40 graders feber. Fast det beror dock på att jag har en fet mjukiströja på mig, annars älskar jag värmen! Jag känner mig ful idag, därför är det fet-hoodie-dag idag.
Men hörrni. Hur har er dag varit? Jag är helt sjukt trött. Direkt efter jobbet träffade jag några kompisar en liten stund. Sedan åkte jag hem och har sovit och ätit framför teven. Haha... vi hörs mer imorgon, för jag planerar att fortsätta sova och äta framför teven ända tills solen går ner.
Jag är så glad över att jag äntligen börjar känna mig lite mer motiverad till fotandet! Egentligen börjar motivationen till allt komma tillbaka - hästarna, foto, träningen. Det är inte så att jag har varit deprimerad, jag har bara inte varit så motiverad till det jag i vanliga fall älskar att hålla på med. Vilket inte är hela världen. Detta hade jag dock aldrig sagt för en månad sedan.
Något som jag har insett är att dessa svackor inte gör någonting, de gör ingen skada. Förut kunde jag bli så uppstressad och nästintill panikslagen över att jag inte kände någon motivation. Framförallt när det kom till hästarna. Det jag gjorde då var att pressa mig själv till att göra saker som jag egentligen inte ville göra. Då blev dessa svackor till något mycket större och jobbigare, något ångestfyllt och laddat. Jag vet att min motivation kommer komma tillbaka och det är mindre smärtsamt om jag låter den komma krypande själv än om jag skulle försöka pressa fram den. Svackor kommer du alltid att ha, någon gång i livet, och det du då ska göra är att låta dem ta plats. Du behöver inte göra annat än att ge det tid och göra det du känner för med tanke på var du är i livet just i den stunden.
Nu ska jag fortsätta redigera mina bilder och göra det jag älskar att göra. Om någon timme ska jag agera chaffis åt Anton som tar tåget hem till Linköping idag. Ska bli ganska skönt att sätta sig i en bil och komma ut på vägarna, med volymen på radion till max.
Vi har landat på åkern nedanför mitt hus för att plåta lite nya bilder. Louise står för make'n, Anton håller reflexskärmen och jag står framför kameran. Louise fick den stora äran att stå bakom kameran. Hädanefter står nog jag bakom kameran, känns tryggare så, hehe.
Godmorgon! Även fast jag var så otroligt trött igår stannade jag uppe sent för att kolla på serier. När klockan var runt 2 la jag mig i sängen och slocknade direkt. Jag vaknade rätt nyligen av att syrran kom upp på mitt rum och sa att det är pannkakor snart, som vanligt på söndagar när Anton och Louise är här. Rätt bra söndagstradition, right? Måste fortsätta med det när de åker hem sen, fast det kommer jag förmodligen vara alldeles för lat för, haha...
Jag har alltid varit väldigt självständig. Därför börjar det klia lite extra i kroppen nu när jag har möjlighet att verkligen vara självständig och prova på vuxenlivet. Att vara beroende av andra är inte riktigt min grej då jag gillar det där egna ansvaret och att klara mig själv. Jag har länge varit lyckligt lottad som har haft möjlighet att rida andras hästar. Att slippa de där extra kostnaderna och när det kommer till kritan, de svåra besluten som måste tas ibland. Detta har fungerat för mig sen jag var 9 år och jag har aldrig varit lyckligare över den tiden. Men på senare tid finns det där suget att verkligen vara till hundra procent självständig, ha fulla ansvaret och ta kontrollen. Kontrollfreak som jag är.
Abstinensen efter att ta fulla ansvaret över ett djur, ha en egen lägenhet och att ha det där grymma jobbet, ett företag som jag har full kontroll över. Jag inser att jag har det väldigt bra som bor gratis hos mina föräldrar, rider helt otroliga hästar och har kontakt med så otroligt duktiga och ambitiösa hästmänniskor. Samtidigt som jag har ett jobb som jag älskar. Men på samma gång är det svårt att inte ha fullt ansvar över någonting alls, annat än sig själv, när du alltid har varit väldigt självständig. Jag är i stort behov av mitt egna uttrymme som ingen annan kan bestämma över. Vad som helst, som endast jag har ansvar över. Det enda som jag har ansvar över idag är som sagt mig själv, mina handlingar och mitt liv. Det räcker väl det kan man tycka, men det har ju alltid varit så. Jag har alltid varit den som ansvarat över hur mitt liv ska se ut. Jag vill inte längre vara beroende av andra, samtidigt som även det kan vara viktigt ibland, att tillåta sig att falla tillbaka på de i din närhet. Nu suktar jag efter en egen lägenhet, mitt företag och en egen häst. Ett liv som jag har skapat till mig själv och som jag stolt kan presentera som MITT liv.
Ofta när jag sover hos någon är jag alltid den som vaknar först. Då är jag en sån där läskig människa som sitter och kollar när den andra sover. Jag vill ju inte väcka dem, så vad ska man göra då för att få tiden att gå? Hehe... jag minns när jag sov hos Carro och när hon vaknar möts hon av att jag sitter och stirrar på henne. Tog även några kort på henne och filmade när hon sov. Asså, creep. Sedan får jag ofta nog efter att ha setat och stirrat i 3 timmar så då försöker jag väcka dem lite diskret, bara testa hur djupt de sover. Carro sover rätt djupt, så efter att ha petat på henne några gånger och kastat massa saker på henne valde jag att kick it up a notch och sätta min mobil på larm, högsta volym och sätta den vid örat på henne så att hon nästan fick en epilepsiattack.
När jag vaknade imorse hos Daniel tillbringade jag några timmar till att ta kort på honom, skicka snaps på honom, till honom, som han kan kolla på när han vaknar och då även inse att han aldrig bör somna när jag är där. Sedan det klassiska. Som att kasta saker på honom och skjuta min hårsnodd på hans stjärt så att det piskade till real nice. Har insett att han sover rätt djupt.
Jag älskar verkligen att komma över en, för mig, ny sida som bara skriker vrålsnygga saker. Nyaste tillskottet är Americandreams. Det finns så mycket snygga saker!! Min mage nästan vrider sig som när du gör tusen nålar på armen för många av plaggen är verkligen perfektion.
nämen tjena! jag sitter nyduschad och lite fräschare än när jag vaknade imorse hos Daniel med smink från gårdagen som rinner och några hundra nya finnar. Vaknade även med den värsta huvudvärken och mådde så illa. Behöver jag ens säga högt vad jag gjorde igår? Jag hade iaf roligt, med de bästa av människor. Är så tacksam över att ha så grymma människor i mitt liv. Alltså, de är verkligen helt underbara. Jag är fortfarande otroligt bakis, men en dusch, lite föda och massa vätska gjorde livet lite enklare.
Nu ska jag fortsätta halvsova framför teven och förhoppningsvis stanna här resten av dagen.